Början & Slut.

Intressant detta med början och slut. Reflekterat över detta rätt övergripande denna dag. När jag nu skriver i denna stund så har jag nämligen slutat min tjänst i Byn. Jag hade mina sista officiella uppdrag idag, så även om jag har fortsätt anställing månaden ut (ja altså det är en vecka kvar) så har jag slutat jobba nu.
Började dagen idag med att stiga upp tidigt och med familjens hjälp bära ut mitt i flyttlådor komprimerade liv till släpet och se det fara upp mot Sundsvall (Llägan är helt tom nu, redo för flytt). Sedan kommer det intressanta. Jag begav mig upp te kyrkan för att bevista gudstjänsten, som även var en installationshögtid för vår nya pastor. Från och med denna dag har Edsbyns Missionsförsamling fått en ny pastor oc föreståndare. Nu är seth officiellt pastor i vår församling, och jag är offiellt urträdd ur min ungdomsledar tjänst. Så här kan man se på det. Seth vaknade upp imorse som "bara" Seth, och går och lägger sig ikväll som Seth Pastor och Föreståndare i Edsbyns Missionsförsamling. Jag vakande upp imorse som Joel Ungdomsledare i Edsbyns Missionsförsamling och går och lägger ikväll som "bara" Joel.
Allt som har en början har även ett slut. Precis allt. Men vissa starter och visa avslut minns man mer än andra. Detta slut i Byn kommer jag minnas länge. Detta avslut i Byn är en av de saker som har gjort ett starkt avtryck i mitt sinne. Dels kom det på så hastigt, och dels så är det så starka känslor förknippade med avskedet från mina "barn". Jag vill verkligen inte lämna dem. Jag älskar dem. HItisl i bloggen har jag messt öst lov och pris över mina Fjögetbarn, men mina gruppdeltagare härifrån Byn ligger mig mint lika varmt om hjärtat.
Jag hade sista gruppen idag. Att säga "Hej då" till de när gruppen var slut var bland det svåraste jag har gjort i mitt liv. Att ha de i kyrkan idag, leka med de, se när de busar och härjar som ungdommar i deras ålder ska, fika med de, och bara sitta och prata med de. Det var total lycka för mig. Kunde nån ha tryckt på en magisk knapp så att den kvällen aldrig skulle ha tage slut så hade det vare det bästa som kunde ha hänt mig.
Jag ångrar inte mitt beslut att avgå, jag tror fortf att det var det bästa beslutet för alla parter, men att ta avsked av mina ungdommar det var verkligen inte lätt.

Jag vill avlsuta detta med att säga till mina ungdommar i Byn att ni betyder så sjukligt mkt för mig. Att ha fått förmånen att vara eran ledare har varit underbart, att ha fått följa er under de senaste månaderna är större än ord kan beskriva. Ni har för alltid en plats i mitt hjärta, för alltid kommer tiden som eran ungdomsledare att vara ett av de vackraste minnena för mig. Ni har givit mig så mkt glädje och ni har berört mig så djupt. Jag är bara så otroligt tacksam för att ha fått lära känna er. Ni är så bäst att det finns inte.
Fortsätt vara de ni är, var stolta över de ni är och det ni gör. Ni förtjänar allt det bästa livet kan ge er. Vet att när ni är glada och allt går bra för er så finns det alltid en människa på denna jord som gläds med er och är stolt över er. Alltid när ni är ledsna och världen ter sig mörk och dyster så finns en männsika som gråter med er, en axel som ni alltid kan luta er mot och ett par öron som alltid vill lyssna när ni delar med er av era känslor. Det finns alltid en person som älskar er djupt.
Som jag sagt så många gånger förut, då till mina barn från Fjöget, vill jag säga till er med. En gång Ungdomsledare, alltid Ungdomsledare. Var ni än är och vad ni än gör, var jag än är och vad jag än gör så kan ni altid se på mig som er ungdomsledare som bryr sig om er och vill er allt gott.
Alltid

Nu blir det för känslosamt för mig att fortsätta detta, jag måste sluta nu, annars blir det för mkt känslor för mig. Tårar på tangentbordet är inte bra har jag hört. Så inlägget slutar här.
Tack för ordet.

Bless