Musiken talar. Idag talar musiken till mig genom Ella Fitzgerald, Frank Sinatra, Luis Armstrong och Duke Ellington. Kommer troligen blanda in lite Aretha Franklin, Monica Zetterlund, Solomon Burke, Otis Reding, och Sam Cooke senare.
Dvs dagen rullar i jazzens och soulens tecken.
Det är grymmt chill att bara slänga ner sig i en fåtölj med en kopp rykande hett te och bara låta musiken bära iväg med en. Det är ett så skönt flow i jazz och soul.
Jag är egentligen lite dåligt inlyssnad på Ella, Sinatra, Armstrong och Ellington. Blir som aldrig att jag tar mig tid till jazzen. Jag är mer av en soul människa. Den här lite gospelaktiga soulen, då mår man gott. Kommer bli MKT Solomon Burke ikväll.
Bless
torsdag 31 juli 2008
onsdag 30 juli 2008
Polen - The story
Ja här kommer det dåe. Berättelsen om Polenresan. Medverkande i berättelsen är Siri a.k.a Sir Aj, Johanna, Mari, Lisa a.k.a Floden, Steffi och jag som berättar är Joel a.k.a Philo.
Berättelsen börjar tisdagen den 22 juli på Sundsvalls tågstation. Där hade Jag, Sir Aj, Floden och Johanna stämmt träff för att anträda resan till Stockholm och senare Nyköping och Skavsta. Alla var mer eller mindre i tid. Lika så var tåget, så det var en bra början på resan. Tåget var väll inte spektakulärt roligt, som en vanlig tågresa typ. Förösker hålla sig vaken, läser lite, lyssnar på lite musik, stör sig på de obligatoriska fjortisarna som för högljudda disskutioner om allt som man inte har nåt intresse öht av.
Men efter ett par timmar så var vi väl framme i Hufudstaden iaf. Då började "projekt mat". Projekt mat var en plan vi hade som gick ut på at hitta ett ställe att förtära middag på. Eftersom 25& av dåvarande sällskap är övertygad vegetarian och 50% är McDonaldsvägrare så var det rätt svårt, de typ 2 timmar vi hade på åt givk åt rätt fort, men tillslut fick vi lite mat i oss iaf.
Sedan drog vi oss mot tåget som skulle ta oss te Nyköping, det tog bara en timma så det var rätt behagligt. Kom framte Nyköping ungufär kl 23. Väl där började vi fundera på hur vi skulle spendera natten. Nämligen var det så att vårat plan inte gick te Krakow förän kl 21 dagen därpå, så vi skulle döda unuför ett dygn i Nkpng. För snåla för hotel/vandrarhem, för tråkigt att spendera ett dygn på flygplatsen. Så Sir Aj hoppa på nåm ur lokalbefolkningen och beordrade att visa oss vägen till en bra och lugn park. Det gjorde lokalbefolkningen. Vi kom till en väldigt fin park vid en å. Där spenderade vi natten, på marken under bar himmel. Fatta vad kallt det var, riktigt groteskt.
Nästa dag var vi trötta på gränsen till medvetslöshet, så vi bara chillade på cafe och parker i nkpng till eftermiddan när vi drog oss ner te Skavsta Airport. Mötte upp Mari och Steffi. Sedan kom upptäckten att vårat flyg hem var ombokat även det, det bådade inte gott. Hur göra? Tåg te Sundsvall då var uteslutet pga dyrt och svårt att få tag i bilj. Tillslut bestämmde vi att hyra en bil och köra te sundsvall. Men de stängde just när vi skulle boka så det blev skjutet på framtiden.
Men ajja sen satt vi iaf där i gaten och vänta på att planet skulle gå. Föga förvånande så var det försenat. Jag och mari fördrev tiden med att spela Texas hold´em med godis.
Nu hoppar jag i tiden fram till det att vi anlände i Katovice. Vi höll på att bli vägrade bussen till Krakow, ända till det att jag läde chauffören att läsa och på så sätt kunde påvisa att vi faktistk var med på listan.
Sen väl framme i Krakow så börja vi leta oss mot gammla stan. Effter många om och men så hittade vi. Vi hitta även vårat vandrarhem på mer eller mindre första försöket :P Jag och Steffi firade detta med att förtära lite polsk korv, den var inslägen i plast, mkt märkligt och väldigt svårt att äta. det urartade lite och tillslut nöjjde vi oss med en kopp te. Sen sömn.
Dag 1 i Krakow spenderades på staden. Älskar den staden. den är så fin. VI spatserade rint och kollade affärer, och drog oss ut te shoppingcentret Galleria Krakowa. Men ungufär vid den tiden höll bristen på mat att ta död på oss så vi började leta upp en resturang. Sir Aj hade en på förslag, den var bra. Steffi blev introducerat till den vegetariska kokkonsten med gott reslutat. Sedan delade vi på oss, och Floden och Steffi fortsatte att bränna pengs i Krakows shoppingkultur. Medan jag och Sir Aj spran grunt och inventerade alla Gammla Stans tattoostudios. Mari och Johanna chillade på vandrarhemmet.
Sedan följde vi upp kvällen med att testa på Krakows uteliv. Hitta nåra klubbar som verka intressanta. MEn fstnade på en med ett dansgolv. Dock var vi mer eller mindre ensamma där men det var det värt. Det rä kul att se Mari dansa.
Dag 2 gjorde vi det enda vi hade inplanerat sen tidigare. Vi skulle besöka Auschwitz. jag tänker inte skriva så mkt om det. för det går itne att förklara. Det måste upplevas. Jag kan säga så mkt som att det är hemskt iaf. Det är ett minne från ett mkt mörkt kapitell i människans historia. Alla människor borde åka dit nån gång, jag tror det behövs för att förhindra att det ska kunna upprepas. Känslorna som svallar när man är där, de går inte att förklara. Första gången så blokerar man känslorna, man vill inte tro på det, man förnekar. För mig som var där för andra gången så kunde ja berarbeta lite mer än första gången. Nu kunde jag ta in det. Nu kunde jag sörja. Nu kunde jag känna. Jag kan aldrig ens va nära att känna de känslor de som de som var där under 2:dra världskriget kännde, aldirg ens närma mig att förstå hur hemskt det var för de. Men jag kan sörja alla de som misste livet där. Jag be för de som överlevde, och jag kan berätta för andra om det som hände där. Jag kan uppmana andra att åka dit, se rummen fyllda med döda människors avrakade hår, benproteser som en gång bars av riktiga människor. Se bilderna på riktiga människor som plågats i det helvete på jorden som Auschwits var. Se alla redskap för utsuderad och grym tortyr, nedbrytning och människokontroll som finns där. Och när Du har sett det så vill jag att Du även skall gå ut och berätta och uppmana. Den dag vi glömmer förintelsens hemskheter, det är dagen då vi gör det möjligt att upprepas. Och inget pris i hela världen är värt det. Upplev Aushwits, känn sorgen och verka för att det aldrig ska kunna hända igen.
Dag 3 i Polen, var en segdag, lite tagna efter gårdagen, samt lite tärda av tidigare dagars, brist på sömn och mat gjorde att vi itne var så på. Jag sov länge. Men blev väckt av att Mari ringer och skriker i telefonen "JOEL!!!! SIRI SKA TATTUERA SIG NU!!!!!! KOM HIT NU!!!" så det var ju bara att pallra sig ur sängen och kubba som ett tok te studion och bevittna när Sir smyckade sin kropp. Det blev 3 svalor på armen, mkt vackert, designat av Johanna. Grattis Sir Aj, nu ligger du 0-1 i tattoo ligan på mig. Men gör dig inte för bekväm på första platsen, ja tar ikapp det snart :P
Resten av dagen var slö. Stan typ. Och sedan skulle vi gå ut och klubba igen på kvällen. Det var kul. Hitta en bra klubb, men det var fett mkt folk, så det var svinigt varmt.
Sova vid 03.
Dag 4. Sista hela dan i Polen. Promma upp te Wawel (slottet) på morronen. Promma runt där lite, kolla på hur fint det är. Men lessna rätt fort. Så vi begav oss te ett cafe och förtärde glass.
Sen minns ja inte vad vi gjorde resten av dagen., men vi typ bara chillade. Tog det soft typ. Jag börja bränna lite pengs på shopping då.
Ajja på kvällen så ville vi hitta på nåt, men fastnade i soffan och disskuterade religion. Sedan runt 24 gick vi ut och satte oss på typ stans enda öppna cafe och drack en kaffe. Sen skulle vi sova var tanken, men en ny kille på vandrahemmet som kom från Kanade ville ut och dra en krogrunda, så jag och Sir följde med,han var trevlig. Gillar folk som tar kontakt, som pratar. det var nice. Men vi sov vid 03 iaf.
Dag 5. Hem färd. Eftersom flyget var ombokat så skulle vi åka på kvällen denna dag istället för tidigare som vi hade planerat. Även att våran flygbuss var bokad te kl 06 på morronen när planet gick 19 på kvällen. Sura var vi, men killen som jobba på vandrarhemmet ringe flyget och skällde ut de så de boka om vår buss. Hände inte så mkt på flyget. som vanligt typ.
Sen i Nkpng på kvällen skulle vi få tag i vår bil. det var ett projekt i sig. Höll på att bli utan bil, men Sir Ajs far räddade dagen. Så vi kunde börja bila hem te Sundsvall. (Floden och Steffi tog buss mot Sthlm resp Lkpng). Bilresan var intressant. Jag och Mari satt och sjöng som galningar te radion, troligen fär att hålla oss vakna. Johanna försökte mata oss med groteskt mkt muffins.
Måste även nämna den röda bilen som vi hade kontackt med när vi börja närma oss Sundsvall. Den hade lega en bit framför oss, när vi börja närma oss Gnarp, men han körde inge fort, typ 10-15 under begränsningen. Så när vi efter Gnarp kom på 2filig 110väg så körde ja om honnom. Då vakna han till och börja trycka på gasen. Han körde ikapp oss igen och körde även om oss. Mkt skumm förare. Där bytte jag och mari så att hon körde. När vi kom till sträckan mellan Njurunda och S-vall så kom hon ikapp Den Röda Bilen igen. MEn nu körde han på rätt bra. han hade just blive omkörd av nån annan så han låg på ett tag där. MEn så börja han lugna ner sig igen och överandvända bromsen lite. Mari kom ikapp. Låg bakom typ stört länge och störde sig på vilken läg fart han höll (fortf typ 10-15 under begränsningen) så kom 2filigt igen. Mari går ut för att köra om, men han GÅR UT OCH BLOCKERAR OMKÖRNINGEN!! Så mari tvingades ligga bakom ännu längre. Så kom vi inte te rödljusen vig tågstationen. Där är det med 2filigt. Mari btyer fil för att kunna köra om han efter rödljusen. Han ser mari byta fil så han KÖR MOT RÖTT för att undvika att bli omkörd troligen. Mari blier typ asförbannad, och efter rödljuset så gasar hon upp som en tok och kör om mellan rödljusen och Kulturmagasinet. Killen som körde såg väldigt läskig ut. han var väldigt ung och såg typ zoombie ut i blicken. Det var läskigt, men samtidigt väldigt kul.
Det var Polen det. Grattis om du läst hela inlägget. Det blev lite långt....
Berättelsen börjar tisdagen den 22 juli på Sundsvalls tågstation. Där hade Jag, Sir Aj, Floden och Johanna stämmt träff för att anträda resan till Stockholm och senare Nyköping och Skavsta. Alla var mer eller mindre i tid. Lika så var tåget, så det var en bra början på resan. Tåget var väll inte spektakulärt roligt, som en vanlig tågresa typ. Förösker hålla sig vaken, läser lite, lyssnar på lite musik, stör sig på de obligatoriska fjortisarna som för högljudda disskutioner om allt som man inte har nåt intresse öht av.
Men efter ett par timmar så var vi väl framme i Hufudstaden iaf. Då började "projekt mat". Projekt mat var en plan vi hade som gick ut på at hitta ett ställe att förtära middag på. Eftersom 25& av dåvarande sällskap är övertygad vegetarian och 50% är McDonaldsvägrare så var det rätt svårt, de typ 2 timmar vi hade på åt givk åt rätt fort, men tillslut fick vi lite mat i oss iaf.
Sedan drog vi oss mot tåget som skulle ta oss te Nyköping, det tog bara en timma så det var rätt behagligt. Kom framte Nyköping ungufär kl 23. Väl där började vi fundera på hur vi skulle spendera natten. Nämligen var det så att vårat plan inte gick te Krakow förän kl 21 dagen därpå, så vi skulle döda unuför ett dygn i Nkpng. För snåla för hotel/vandrarhem, för tråkigt att spendera ett dygn på flygplatsen. Så Sir Aj hoppa på nåm ur lokalbefolkningen och beordrade att visa oss vägen till en bra och lugn park. Det gjorde lokalbefolkningen. Vi kom till en väldigt fin park vid en å. Där spenderade vi natten, på marken under bar himmel. Fatta vad kallt det var, riktigt groteskt.
Nästa dag var vi trötta på gränsen till medvetslöshet, så vi bara chillade på cafe och parker i nkpng till eftermiddan när vi drog oss ner te Skavsta Airport. Mötte upp Mari och Steffi. Sedan kom upptäckten att vårat flyg hem var ombokat även det, det bådade inte gott. Hur göra? Tåg te Sundsvall då var uteslutet pga dyrt och svårt att få tag i bilj. Tillslut bestämmde vi att hyra en bil och köra te sundsvall. Men de stängde just när vi skulle boka så det blev skjutet på framtiden.
Men ajja sen satt vi iaf där i gaten och vänta på att planet skulle gå. Föga förvånande så var det försenat. Jag och mari fördrev tiden med att spela Texas hold´em med godis.
Nu hoppar jag i tiden fram till det att vi anlände i Katovice. Vi höll på att bli vägrade bussen till Krakow, ända till det att jag läde chauffören att läsa och på så sätt kunde påvisa att vi faktistk var med på listan.
Sen väl framme i Krakow så börja vi leta oss mot gammla stan. Effter många om och men så hittade vi. Vi hitta även vårat vandrarhem på mer eller mindre första försöket :P Jag och Steffi firade detta med att förtära lite polsk korv, den var inslägen i plast, mkt märkligt och väldigt svårt att äta. det urartade lite och tillslut nöjjde vi oss med en kopp te. Sen sömn.
Dag 1 i Krakow spenderades på staden. Älskar den staden. den är så fin. VI spatserade rint och kollade affärer, och drog oss ut te shoppingcentret Galleria Krakowa. Men ungufär vid den tiden höll bristen på mat att ta död på oss så vi började leta upp en resturang. Sir Aj hade en på förslag, den var bra. Steffi blev introducerat till den vegetariska kokkonsten med gott reslutat. Sedan delade vi på oss, och Floden och Steffi fortsatte att bränna pengs i Krakows shoppingkultur. Medan jag och Sir Aj spran grunt och inventerade alla Gammla Stans tattoostudios. Mari och Johanna chillade på vandrarhemmet.
Sedan följde vi upp kvällen med att testa på Krakows uteliv. Hitta nåra klubbar som verka intressanta. MEn fstnade på en med ett dansgolv. Dock var vi mer eller mindre ensamma där men det var det värt. Det rä kul att se Mari dansa.
Dag 2 gjorde vi det enda vi hade inplanerat sen tidigare. Vi skulle besöka Auschwitz. jag tänker inte skriva så mkt om det. för det går itne att förklara. Det måste upplevas. Jag kan säga så mkt som att det är hemskt iaf. Det är ett minne från ett mkt mörkt kapitell i människans historia. Alla människor borde åka dit nån gång, jag tror det behövs för att förhindra att det ska kunna upprepas. Känslorna som svallar när man är där, de går inte att förklara. Första gången så blokerar man känslorna, man vill inte tro på det, man förnekar. För mig som var där för andra gången så kunde ja berarbeta lite mer än första gången. Nu kunde jag ta in det. Nu kunde jag sörja. Nu kunde jag känna. Jag kan aldrig ens va nära att känna de känslor de som de som var där under 2:dra världskriget kännde, aldirg ens närma mig att förstå hur hemskt det var för de. Men jag kan sörja alla de som misste livet där. Jag be för de som överlevde, och jag kan berätta för andra om det som hände där. Jag kan uppmana andra att åka dit, se rummen fyllda med döda människors avrakade hår, benproteser som en gång bars av riktiga människor. Se bilderna på riktiga människor som plågats i det helvete på jorden som Auschwits var. Se alla redskap för utsuderad och grym tortyr, nedbrytning och människokontroll som finns där. Och när Du har sett det så vill jag att Du även skall gå ut och berätta och uppmana. Den dag vi glömmer förintelsens hemskheter, det är dagen då vi gör det möjligt att upprepas. Och inget pris i hela världen är värt det. Upplev Aushwits, känn sorgen och verka för att det aldrig ska kunna hända igen.
Dag 3 i Polen, var en segdag, lite tagna efter gårdagen, samt lite tärda av tidigare dagars, brist på sömn och mat gjorde att vi itne var så på. Jag sov länge. Men blev väckt av att Mari ringer och skriker i telefonen "JOEL!!!! SIRI SKA TATTUERA SIG NU!!!!!! KOM HIT NU!!!" så det var ju bara att pallra sig ur sängen och kubba som ett tok te studion och bevittna när Sir smyckade sin kropp. Det blev 3 svalor på armen, mkt vackert, designat av Johanna. Grattis Sir Aj, nu ligger du 0-1 i tattoo ligan på mig. Men gör dig inte för bekväm på första platsen, ja tar ikapp det snart :P
Resten av dagen var slö. Stan typ. Och sedan skulle vi gå ut och klubba igen på kvällen. Det var kul. Hitta en bra klubb, men det var fett mkt folk, så det var svinigt varmt.
Sova vid 03.
Dag 4. Sista hela dan i Polen. Promma upp te Wawel (slottet) på morronen. Promma runt där lite, kolla på hur fint det är. Men lessna rätt fort. Så vi begav oss te ett cafe och förtärde glass.
Sen minns ja inte vad vi gjorde resten av dagen., men vi typ bara chillade. Tog det soft typ. Jag börja bränna lite pengs på shopping då.
Ajja på kvällen så ville vi hitta på nåt, men fastnade i soffan och disskuterade religion. Sedan runt 24 gick vi ut och satte oss på typ stans enda öppna cafe och drack en kaffe. Sen skulle vi sova var tanken, men en ny kille på vandrahemmet som kom från Kanade ville ut och dra en krogrunda, så jag och Sir följde med,han var trevlig. Gillar folk som tar kontakt, som pratar. det var nice. Men vi sov vid 03 iaf.
Dag 5. Hem färd. Eftersom flyget var ombokat så skulle vi åka på kvällen denna dag istället för tidigare som vi hade planerat. Även att våran flygbuss var bokad te kl 06 på morronen när planet gick 19 på kvällen. Sura var vi, men killen som jobba på vandrarhemmet ringe flyget och skällde ut de så de boka om vår buss. Hände inte så mkt på flyget. som vanligt typ.
Sen i Nkpng på kvällen skulle vi få tag i vår bil. det var ett projekt i sig. Höll på att bli utan bil, men Sir Ajs far räddade dagen. Så vi kunde börja bila hem te Sundsvall. (Floden och Steffi tog buss mot Sthlm resp Lkpng). Bilresan var intressant. Jag och Mari satt och sjöng som galningar te radion, troligen fär att hålla oss vakna. Johanna försökte mata oss med groteskt mkt muffins.
Måste även nämna den röda bilen som vi hade kontackt med när vi börja närma oss Sundsvall. Den hade lega en bit framför oss, när vi börja närma oss Gnarp, men han körde inge fort, typ 10-15 under begränsningen. Så när vi efter Gnarp kom på 2filig 110väg så körde ja om honnom. Då vakna han till och börja trycka på gasen. Han körde ikapp oss igen och körde även om oss. Mkt skumm förare. Där bytte jag och mari så att hon körde. När vi kom till sträckan mellan Njurunda och S-vall så kom hon ikapp Den Röda Bilen igen. MEn nu körde han på rätt bra. han hade just blive omkörd av nån annan så han låg på ett tag där. MEn så börja han lugna ner sig igen och överandvända bromsen lite. Mari kom ikapp. Låg bakom typ stört länge och störde sig på vilken läg fart han höll (fortf typ 10-15 under begränsningen) så kom 2filigt igen. Mari går ut för att köra om, men han GÅR UT OCH BLOCKERAR OMKÖRNINGEN!! Så mari tvingades ligga bakom ännu längre. Så kom vi inte te rödljusen vig tågstationen. Där är det med 2filigt. Mari btyer fil för att kunna köra om han efter rödljusen. Han ser mari byta fil så han KÖR MOT RÖTT för att undvika att bli omkörd troligen. Mari blier typ asförbannad, och efter rödljuset så gasar hon upp som en tok och kör om mellan rödljusen och Kulturmagasinet. Killen som körde såg väldigt läskig ut. han var väldigt ung och såg typ zoombie ut i blicken. Det var läskigt, men samtidigt väldigt kul.
Det var Polen det. Grattis om du läst hela inlägget. Det blev lite långt....
tisdag 29 juli 2008
Minnen
Måste dra upp ett inlägg nu bara för sakens skull. Måste spara denna känsla.
Ni vet det bitterljuva avskedets känsla. När man lämnat av alla som var med, och man äntligen har kommit hem. Bittert eftersom det är slut. Tiden har drage förbi, allt roligt vi gjorde är nu bara minnen i mitt huvud. Men ljuvt för att man har kommit "hem".
Känslan när man skiljs åt efter en resa. Att pränta in alla ansikten precis som de såg ut när man skiljdes åt. Vad man sa. Vad man tänkte när man drog vidare till sin egen slut destination. Alla smådetaljer som gör att även om man tappar kontakten med personen och människan i fråga kanske försvinner i minnets bakvatten nånstans så finns den ändå kvar i mitt huvud, precis som h*n såg ut när vi skiljdes efter resan.
Det är en lite sorglig känsla, eftersom det nu som sagt bara är minnena kvar. Men minnen kan man gå långt på, och just det att vissa minnen håller man fast vid vad som än händer i livet.
Jag kommer aldrig glömma Steffi när hon sprang te bussen mot Stockholm i Nyköping. Folden när hon gick te bussen mot Linköping. Siri som går från bilen mot de tomma gatorna i Sundsvall kommer för alltid att vara en präglad bild i mitt minne. Johannas avsked på Alnön är evigt. Maris ansikte när hon släppt av mig i Dalen. Dessa personer och dessa ansiken kommer för evigt att betyda nåt för mig. För evigt finnas med mig. Personer kommer och går i ens liv, de kan lämna djupa eller ytliga spår i ens medvetande, men det är dessa små minnen, dessa små detaljer som gör att man aldrig helt kan glömma de.
Jag kanske glömmer resan te Polen med Steffi, Floden, Siri, Johanna och Mari. Jag kanske glömmer vad vi gjorde och vad vi kände. Jag kan glömma all glädje vi delade och de stunder som var jobbigare. Men minnet av de när vi skildes åt kommer jag bära med mig till den dag jag dör. Och varje gång jag tar fram dessa bilder ur mitt medvetandes grummliga bakvatten så kommer jag veta att Vi var i Polen. Vi var där, och vi hade sjukligt roligt. Jag kommer att veta att för 5 dagar i våra liv var vi kungar och drottningar. I 5 dagar styrde vi världen. Vi siktade mot toppen, och när vi nådde solen så brändes vi inte. Vi strålade med den.
6 personer, 5 dagar och 1 legend.
Legenden kommer att leva vidare. Joel, Mari, Siri, Johanna, Steffi och Lisa i Polen. Minne för livet.
Bless
Ni vet det bitterljuva avskedets känsla. När man lämnat av alla som var med, och man äntligen har kommit hem. Bittert eftersom det är slut. Tiden har drage förbi, allt roligt vi gjorde är nu bara minnen i mitt huvud. Men ljuvt för att man har kommit "hem".
Känslan när man skiljs åt efter en resa. Att pränta in alla ansikten precis som de såg ut när man skiljdes åt. Vad man sa. Vad man tänkte när man drog vidare till sin egen slut destination. Alla smådetaljer som gör att även om man tappar kontakten med personen och människan i fråga kanske försvinner i minnets bakvatten nånstans så finns den ändå kvar i mitt huvud, precis som h*n såg ut när vi skiljdes efter resan.
Det är en lite sorglig känsla, eftersom det nu som sagt bara är minnena kvar. Men minnen kan man gå långt på, och just det att vissa minnen håller man fast vid vad som än händer i livet.
Jag kommer aldrig glömma Steffi när hon sprang te bussen mot Stockholm i Nyköping. Folden när hon gick te bussen mot Linköping. Siri som går från bilen mot de tomma gatorna i Sundsvall kommer för alltid att vara en präglad bild i mitt minne. Johannas avsked på Alnön är evigt. Maris ansikte när hon släppt av mig i Dalen. Dessa personer och dessa ansiken kommer för evigt att betyda nåt för mig. För evigt finnas med mig. Personer kommer och går i ens liv, de kan lämna djupa eller ytliga spår i ens medvetande, men det är dessa små minnen, dessa små detaljer som gör att man aldrig helt kan glömma de.
Jag kanske glömmer resan te Polen med Steffi, Floden, Siri, Johanna och Mari. Jag kanske glömmer vad vi gjorde och vad vi kände. Jag kan glömma all glädje vi delade och de stunder som var jobbigare. Men minnet av de när vi skildes åt kommer jag bära med mig till den dag jag dör. Och varje gång jag tar fram dessa bilder ur mitt medvetandes grummliga bakvatten så kommer jag veta att Vi var i Polen. Vi var där, och vi hade sjukligt roligt. Jag kommer att veta att för 5 dagar i våra liv var vi kungar och drottningar. I 5 dagar styrde vi världen. Vi siktade mot toppen, och när vi nådde solen så brändes vi inte. Vi strålade med den.
6 personer, 5 dagar och 1 legend.
Legenden kommer att leva vidare. Joel, Mari, Siri, Johanna, Steffi och Lisa i Polen. Minne för livet.
Bless
tisdag 22 juli 2008
Tråkighet
Jag har legendariskt tråkigt. Vare vaken sen 8 imorse, hatar att stiga upp tidigt när det inte behövs, och det är ju som inte så mkt att göra nu heller. Bara vänta in klockan så att ja kan börja dra mig mot tåget sen.
Så nu äre bara en sjukligt seg väntan på att tiden skall gå. Sugen på att resa nu. Vill komma iväg.
Ajja finnes inte så mtk mer att säga...
Köpte en iPod idag. Det är ju välbehövligt...
Hare nu orkar ja inte blogga mer...
Så nu äre bara en sjukligt seg väntan på att tiden skall gå. Sugen på att resa nu. Vill komma iväg.
Ajja finnes inte så mtk mer att säga...
Köpte en iPod idag. Det är ju välbehövligt...
Hare nu orkar ja inte blogga mer...
Sex & the City
Ja kära vänner nu skall vi ta tag i livets stora frågor dåe. Jag kollade just på Sex & the City på tv, jag är ett fan. Det står högt på min prioriteringslista att se filmen. Men i nuläget nöjjer ja mig med serien.
Så frågan vi nu alla skall slå våra kloka huvuden ihop för att lösa är den självklara frågan alla vi Sex & the City fan alltid ställer. "Om du var nån av huvudpersonerna i Sex & the City, vem skulle du vara dåe?". Och för att förtydliga så är ju frågan såklart vem du är messt lik, inte vem du hellst skulle vilja vara.
Jag och Tiger disskuterade detta för nån da sen. Vi kom då fram till att Tiger är Miranda, även om det finns lite Carrie där med, men Tiger är mer Miranda än Carrie.
Och jag är Carrie, fast Tiger tyckte att det fanns lite Miranda i mig med, vilket ja väll kan hålla med om. Men mer Carrie iaf.
Nu undrar ni säkert varför en kille sitter och disskuterar vilken Sex & the Citybrud han är messt lik, är inte det det lite wierd? Men nä det tycker ja inte. De personlighetstyperna går bra att tillämpa på män med.
Och det är ju ett roligt disskutions ämne.
Så släng in en kommentar och berätta nu vem du skulle va. Carrie, Miranda, Charlotte eller Samantha? Jag orkar inte dra en personlighets beskrivning över karaktärerna nu, men jag antar att de flesta känner till Sex & the City, så det hade säkert vare onödigt iaf. :P
Polen imorrn. Förhoppningsvis kommer ja hitta lite tid att skirva om vistelsen medan vi är där. Ni som är lyckligt lottade att vara tillagda i min maillista på Resedagboken kommer att kunna följa mig där. För er som jag kanske inte känner och därför inte har i maillistan så heter ja Philo på Resedagboken så det borde inte va så svårt att hitta. Är ni för lata för det så kan ni ju trösta er med att en sammanfattning kommer upp här på bloggen när ja kommit hem.
Dock dagen imorrn kommer spenderas innanför de svenska gränserna. Reser ut från Sundsvall vid 16, stannar till på midda i Hufudstaden vid 20, borde va i Nyköping vid 23. Sen typ ett dygns väntan på planetsavgång därifrån te Krakow. Men sånnt är livet. Överlevde ja Bangkok ska väll Nyköping inte va så svårsmällt tycker ja...
Bless
Så frågan vi nu alla skall slå våra kloka huvuden ihop för att lösa är den självklara frågan alla vi Sex & the City fan alltid ställer. "Om du var nån av huvudpersonerna i Sex & the City, vem skulle du vara dåe?". Och för att förtydliga så är ju frågan såklart vem du är messt lik, inte vem du hellst skulle vilja vara.
Jag och Tiger disskuterade detta för nån da sen. Vi kom då fram till att Tiger är Miranda, även om det finns lite Carrie där med, men Tiger är mer Miranda än Carrie.
Och jag är Carrie, fast Tiger tyckte att det fanns lite Miranda i mig med, vilket ja väll kan hålla med om. Men mer Carrie iaf.
Nu undrar ni säkert varför en kille sitter och disskuterar vilken Sex & the Citybrud han är messt lik, är inte det det lite wierd? Men nä det tycker ja inte. De personlighetstyperna går bra att tillämpa på män med.
Och det är ju ett roligt disskutions ämne.
Så släng in en kommentar och berätta nu vem du skulle va. Carrie, Miranda, Charlotte eller Samantha? Jag orkar inte dra en personlighets beskrivning över karaktärerna nu, men jag antar att de flesta känner till Sex & the City, så det hade säkert vare onödigt iaf. :P
Polen imorrn. Förhoppningsvis kommer ja hitta lite tid att skirva om vistelsen medan vi är där. Ni som är lyckligt lottade att vara tillagda i min maillista på Resedagboken kommer att kunna följa mig där. För er som jag kanske inte känner och därför inte har i maillistan så heter ja Philo på Resedagboken så det borde inte va så svårt att hitta. Är ni för lata för det så kan ni ju trösta er med att en sammanfattning kommer upp här på bloggen när ja kommit hem.
Dock dagen imorrn kommer spenderas innanför de svenska gränserna. Reser ut från Sundsvall vid 16, stannar till på midda i Hufudstaden vid 20, borde va i Nyköping vid 23. Sen typ ett dygns väntan på planetsavgång därifrån te Krakow. Men sånnt är livet. Överlevde ja Bangkok ska väll Nyköping inte va så svårsmällt tycker ja...
Bless
söndag 20 juli 2008
Söndag, städning och Sundsvall.
Jahapp, nu bär det snart av te Sundsvall igen dåe. Har ett möte i Kyrkan om en timma sen startar ja te Sundsvall. Blir i stan imorrn, sen på tisda äre Polen och Krakow som gäller.
Dagen hittils idag har bestått i att städa ur the Mansion, vart just klar med detta bestyr och ska nu ge mig på att packa det ja behöver ha med mig. Dock kände jag att ett avbrott i aktiviteterna var att föredra så det bli ett blogginlägg för att fördriva lite tid.
Borde va i Sundsvall runt 01 inatt nån gång, är faktistk rätt nice att köra bli nattetid, det uppskattar ja mkt. Bara man slipper dessa som ligger bakom en och vägrar blända av helljuset. BOrtsett från de så äre riktigt trevligt att köra bil på natten. HOppas det är nåt bra på radion. Har inte riktigt lärt mig söndastablån för P3 utantill än...
Ajja allt för nu.
Bless
Dagen hittils idag har bestått i att städa ur the Mansion, vart just klar med detta bestyr och ska nu ge mig på att packa det ja behöver ha med mig. Dock kände jag att ett avbrott i aktiviteterna var att föredra så det bli ett blogginlägg för att fördriva lite tid.
Borde va i Sundsvall runt 01 inatt nån gång, är faktistk rätt nice att köra bli nattetid, det uppskattar ja mkt. Bara man slipper dessa som ligger bakom en och vägrar blända av helljuset. BOrtsett från de så äre riktigt trevligt att köra bil på natten. HOppas det är nåt bra på radion. Har inte riktigt lärt mig söndastablån för P3 utantill än...
Ajja allt för nu.
Bless
lördag 19 juli 2008
Philo pressenterar en ny lek.
Kom för ett tag sen ehm från samling med mina nästantonåringar. Trevligt, det var nu 2 veckor sen vi samlades sist, saknat samlingarna med de lite.
Idag körde vi lite drama, det är uppskattat. Vart lite improvisationer och dylikt. Roligt roligt.
Sedan introduserade jag de till den ädla sporten Kyrkjagis. Kyrkjagis är en i Betlehemskyrkan, Sundsvall frekvent förekommande lek. Flera generationer SMUare i Sundsvall har skrapat upp armar och ben mot golvet i kyrkan sam t sprungit sig utmattade i utövandet av denna lek.
Vad jag vet så är leken uppfunnen och utvecklad i Sundsvall. I mina tidiga tonårsår när vi faktistk var en stadig grupp Tonåringar i BK så passerade inte en fredag förbi utan åtminstone 1 timmes Kyrkjagis. På senare tid har dock tillfällena fått vänta tills de gånger vi har kunnat få ihop 2 hållbara lag. Om man såklart inte räknar de gånger jag och Flippy har kört Kyrkjagis man mot man med modifierade något mer våldsamma regler.
För er oinvigda i sporten kommer här en förklaring.
Kyrkjagis spelas som höres på namnet förslagsvis i en kyrka. Och är en sort för innomhusbruk modifierad variant av Flaggleken, Capture the Flag. Bra är om stället för spelet har två våningar att tillgå, gärna skall det finnas minst två olika vägar att äntra båda våningar på.
Man är uppdelad i 2 lag. Varje jag har sin egen "bas" ett lag har ett rum på ovanvåningen och det andra på den undre våningen som bas. I sin bas har men "skatt"(flagga) man skall gömma. Enda regeln för hur man får gömma denna skatt är att den skall på nåt sätt vara synlig, dock är det en tolkningsfråga vad som anses som synligt, man kan komma undan med nästan vad som hellst (en gång skruvade vi upp baksidan på en radio, stoppade in skatten där och skruvade på baksidan igen, dock lämnade vi 2 skruvar oinskruvade så att det skulle kunna synas att den var uppskruvad, om man då tittade riktigt hårt på baksidan av radion och andvände sin fantasi så kunde man ana konturerna av skatten där, det räknades som "synligt"). Samt att när skatten väl är gömd får man inte gömma om den under spelets gång.
Sedan gäller det för det egna laget att ta sig till och in i motståndarlagets bas och hitta deras skatt, samtidigt som man bevakar och beskyddar sin egen bas och skatt. Som spelare får man under spelets gång inte vara inne i sin egen bas om det inte befinner sig en person ur motståndarlaget inne i den. Dock får man vara i de omedelbara omgivningarna hur mkt man vill.
Möter man en motspelare nånstans på spelplanen så skall man föröska "ta" den personen, ni vet som i typ kull. Dvs röra spelaren med handen (i Man-mot-man versionen utvecklad av mig och Flippy så man man även ta sin motspelare med fötterna, i man-mot-man räknas både lyckade sparkar och slag som "tagning"). En tagen spelare sätts tillfälligt ur spel och får gå till speciellt angivet rum och räkna till 100, sedan är man inne i spel igen. Här måste lite ärlilghet kunna tillämpas av båda spelare, eftersom dessa kamper kan va ganska hårda så måste man om man vet med sig att man blev tagen av sin motspelare innan man själv tog denna erkänan sig tagen och sätta sig själv ur spel. Är det för jämnt för att dömma så räknas båda som tagna och sätts ur spel i 100 sek.
Spelet fortgår tills någotdera laget har funnit motståndarnas skatt.
Spelet skall hellst spelas i helt nedsläckta lokaler så att man spelar i så mkt mörker som möjligt.
Detta mina vänner är Kyrkjagis.
I nästa avsnitt av "Philo pressenterar en ny lek" kommer ni att få uppleva leken "Mitt Liv Som Hund", vilken är en brutal blandning av streetfotboll och kampsport, spelas förslagsvis man-mot-man. Utvecklad av Philo och Flippy. (ja det var en period där när vi hade rätt lite att göra så vi ägnade fredagarna åt att hitta på nya spel)
Bless
Idag körde vi lite drama, det är uppskattat. Vart lite improvisationer och dylikt. Roligt roligt.
Sedan introduserade jag de till den ädla sporten Kyrkjagis. Kyrkjagis är en i Betlehemskyrkan, Sundsvall frekvent förekommande lek. Flera generationer SMUare i Sundsvall har skrapat upp armar och ben mot golvet i kyrkan sam t sprungit sig utmattade i utövandet av denna lek.
Vad jag vet så är leken uppfunnen och utvecklad i Sundsvall. I mina tidiga tonårsår när vi faktistk var en stadig grupp Tonåringar i BK så passerade inte en fredag förbi utan åtminstone 1 timmes Kyrkjagis. På senare tid har dock tillfällena fått vänta tills de gånger vi har kunnat få ihop 2 hållbara lag. Om man såklart inte räknar de gånger jag och Flippy har kört Kyrkjagis man mot man med modifierade något mer våldsamma regler.
För er oinvigda i sporten kommer här en förklaring.
Kyrkjagis spelas som höres på namnet förslagsvis i en kyrka. Och är en sort för innomhusbruk modifierad variant av Flaggleken, Capture the Flag. Bra är om stället för spelet har två våningar att tillgå, gärna skall det finnas minst två olika vägar att äntra båda våningar på.
Man är uppdelad i 2 lag. Varje jag har sin egen "bas" ett lag har ett rum på ovanvåningen och det andra på den undre våningen som bas. I sin bas har men "skatt"(flagga) man skall gömma. Enda regeln för hur man får gömma denna skatt är att den skall på nåt sätt vara synlig, dock är det en tolkningsfråga vad som anses som synligt, man kan komma undan med nästan vad som hellst (en gång skruvade vi upp baksidan på en radio, stoppade in skatten där och skruvade på baksidan igen, dock lämnade vi 2 skruvar oinskruvade så att det skulle kunna synas att den var uppskruvad, om man då tittade riktigt hårt på baksidan av radion och andvände sin fantasi så kunde man ana konturerna av skatten där, det räknades som "synligt"). Samt att när skatten väl är gömd får man inte gömma om den under spelets gång.
Sedan gäller det för det egna laget att ta sig till och in i motståndarlagets bas och hitta deras skatt, samtidigt som man bevakar och beskyddar sin egen bas och skatt. Som spelare får man under spelets gång inte vara inne i sin egen bas om det inte befinner sig en person ur motståndarlaget inne i den. Dock får man vara i de omedelbara omgivningarna hur mkt man vill.
Möter man en motspelare nånstans på spelplanen så skall man föröska "ta" den personen, ni vet som i typ kull. Dvs röra spelaren med handen (i Man-mot-man versionen utvecklad av mig och Flippy så man man även ta sin motspelare med fötterna, i man-mot-man räknas både lyckade sparkar och slag som "tagning"). En tagen spelare sätts tillfälligt ur spel och får gå till speciellt angivet rum och räkna till 100, sedan är man inne i spel igen. Här måste lite ärlilghet kunna tillämpas av båda spelare, eftersom dessa kamper kan va ganska hårda så måste man om man vet med sig att man blev tagen av sin motspelare innan man själv tog denna erkänan sig tagen och sätta sig själv ur spel. Är det för jämnt för att dömma så räknas båda som tagna och sätts ur spel i 100 sek.
Spelet fortgår tills någotdera laget har funnit motståndarnas skatt.
Spelet skall hellst spelas i helt nedsläckta lokaler så att man spelar i så mkt mörker som möjligt.
Detta mina vänner är Kyrkjagis.
I nästa avsnitt av "Philo pressenterar en ny lek" kommer ni att få uppleva leken "Mitt Liv Som Hund", vilken är en brutal blandning av streetfotboll och kampsport, spelas förslagsvis man-mot-man. Utvecklad av Philo och Flippy. (ja det var en period där när vi hade rätt lite att göra så vi ägnade fredagarna åt att hitta på nya spel)
Bless
Nattfilosofi
Ajja, ska väll föröska printa ner nåt idag oxå, så man håller upp statistiken. Men blir nog inget viktigt idag, messt bara lite gnäll och skitsnack typ.
Rätt soft dag på Käglan idag, va lite halvtaskigt väder så det kom inte så många och förtärde vår kost.
Dock kom det en massa folk från nåt äldreboende eller nåt, mitt i fikat så hitta nåra i deras peronal våra psalmböcker så de börja spontansjunga. Körde stämmor och hela köret, fruktansvärt vackert. Det var som en röst från himmlen som plötsligt skar in i vardagens grådisiga plastsamhälle. Det lyffte min dag lite. Vart typ helt hypnotiserad ett tag där.
Sen nu på kvällen så gick ja ut och promma lite i Byn. Jag gillar att upleva saker "by night" så att säga. Det är en speciell stämning att va ute ensam i mörker. Det kanske är nåt destruktivt som ligger i mig som framkallar det men ajja det kan ja leva med. Spankulera ner te Statoil och köpte en påse chips jag inte har tänkt äta upp, men fick ju iaf en anledning att gå ut och gå.
På tisda smäller det för resan oxå. Känns välbehövligt, kunde behöva en paus känner jag. Behöver ladda batterierna lite. Känns viktigt att få lämna Sverige lite om än så bara över 5 dar. Hitta focus igen. Ska ägna mkt tid kommande vecka åt självransakan och innåtblick. Det är så mkt som strulat på sista tiden och jag har inte riktigt vare redo att möta det. Jag har inte kunnat vara den där Joel som alltid hittar tiden att sitta ner och lyssna på andra och dela deras känslor. Jag har inte kunnat jubla med de glada eller trösta de ledsna. Istället har jag fått brottas med mig själv. Fösrsöka möta demonerna innom mig själv istället.
Jag tror att mkt av detta har sin grund i att jag inte vet var jag känner att jag har mitt hem längre. Edsbyn är nice men det känns inte som "hemma", hjärtat har inte riktigt tage till sig Byn än. Sundsvall slutade vara "hemma" när jag flyttade första gången. Jag älskar Sundsvall och huset i Dalen, men jag är dock ändå bara på besök när jag är där. Och folket vet att jag bara är på besök, visst jag är en uppskattad gäst men jag är inte en i gänget längre. Jag är "utflyttad" och därför kan vi itne längre ha samma gemensakp som vi har haft.
Fjöget är heller inte längre "hemma" nu. Visst hjärtat är i Fjöget, men jag har missat så mkt i vardagslivet att "mitt" Fjugesta bara är minnen nu. Skulle jag komma tebax nu så skulle säkert det messta va annorlunda och jag skulle behöva ytterligare ett år inna det var som vanligt igen. Lillsugan är inte min längre. Inte Lekebergskyrkan heller. Mina barn/ungdommar har vuxe upp och utväcklats ytterligare ett år, och jag har missat det. Jag är stolt över er, ni är för alltid mina barn. Jag kommer aldrig sluta vara er ungdomsledare, behöver ni mig så kan ni alltid höra av er. Jag älskar er och kommer alltid göra så.
Men jag tror inte att Fjöget är mitt hem längre, bara minnen i mitt hjärta.
Och det är det jag behöver fundera på nu. Var jag har mitt hem, för bara jag vet var jag har mitt hem så kan jag börja fungera till 100% igen tror jag. Just nu känner jag att jag bara driver runt som ett löv för vinden, sliten mellan 3 platser som alla är underbara, men inget av de kan jag kalla för mitt "hem".
Därför är Krakow bra, neutral plats. I Krakow kan ja se obejltivt på detta. Mobilen kommer vara av, internettandet kommer vara på ett minimum. Där kan jag fundera på var jag har mitt "hem". Radhuset i Dalen? Lillstugan i Fjöget? Eller The Mansion i Edsbyn?
Bless
Rätt soft dag på Käglan idag, va lite halvtaskigt väder så det kom inte så många och förtärde vår kost.
Dock kom det en massa folk från nåt äldreboende eller nåt, mitt i fikat så hitta nåra i deras peronal våra psalmböcker så de börja spontansjunga. Körde stämmor och hela köret, fruktansvärt vackert. Det var som en röst från himmlen som plötsligt skar in i vardagens grådisiga plastsamhälle. Det lyffte min dag lite. Vart typ helt hypnotiserad ett tag där.
Sen nu på kvällen så gick ja ut och promma lite i Byn. Jag gillar att upleva saker "by night" så att säga. Det är en speciell stämning att va ute ensam i mörker. Det kanske är nåt destruktivt som ligger i mig som framkallar det men ajja det kan ja leva med. Spankulera ner te Statoil och köpte en påse chips jag inte har tänkt äta upp, men fick ju iaf en anledning att gå ut och gå.
På tisda smäller det för resan oxå. Känns välbehövligt, kunde behöva en paus känner jag. Behöver ladda batterierna lite. Känns viktigt att få lämna Sverige lite om än så bara över 5 dar. Hitta focus igen. Ska ägna mkt tid kommande vecka åt självransakan och innåtblick. Det är så mkt som strulat på sista tiden och jag har inte riktigt vare redo att möta det. Jag har inte kunnat vara den där Joel som alltid hittar tiden att sitta ner och lyssna på andra och dela deras känslor. Jag har inte kunnat jubla med de glada eller trösta de ledsna. Istället har jag fått brottas med mig själv. Fösrsöka möta demonerna innom mig själv istället.
Jag tror att mkt av detta har sin grund i att jag inte vet var jag känner att jag har mitt hem längre. Edsbyn är nice men det känns inte som "hemma", hjärtat har inte riktigt tage till sig Byn än. Sundsvall slutade vara "hemma" när jag flyttade första gången. Jag älskar Sundsvall och huset i Dalen, men jag är dock ändå bara på besök när jag är där. Och folket vet att jag bara är på besök, visst jag är en uppskattad gäst men jag är inte en i gänget längre. Jag är "utflyttad" och därför kan vi itne längre ha samma gemensakp som vi har haft.
Fjöget är heller inte längre "hemma" nu. Visst hjärtat är i Fjöget, men jag har missat så mkt i vardagslivet att "mitt" Fjugesta bara är minnen nu. Skulle jag komma tebax nu så skulle säkert det messta va annorlunda och jag skulle behöva ytterligare ett år inna det var som vanligt igen. Lillsugan är inte min längre. Inte Lekebergskyrkan heller. Mina barn/ungdommar har vuxe upp och utväcklats ytterligare ett år, och jag har missat det. Jag är stolt över er, ni är för alltid mina barn. Jag kommer aldrig sluta vara er ungdomsledare, behöver ni mig så kan ni alltid höra av er. Jag älskar er och kommer alltid göra så.
Men jag tror inte att Fjöget är mitt hem längre, bara minnen i mitt hjärta.
Och det är det jag behöver fundera på nu. Var jag har mitt hem, för bara jag vet var jag har mitt hem så kan jag börja fungera till 100% igen tror jag. Just nu känner jag att jag bara driver runt som ett löv för vinden, sliten mellan 3 platser som alla är underbara, men inget av de kan jag kalla för mitt "hem".
Därför är Krakow bra, neutral plats. I Krakow kan ja se obejltivt på detta. Mobilen kommer vara av, internettandet kommer vara på ett minimum. Där kan jag fundera på var jag har mitt "hem". Radhuset i Dalen? Lillstugan i Fjöget? Eller The Mansion i Edsbyn?
Bless
torsdag 17 juli 2008
Philo pratar om idrott.
Ja jag vet inte om ni visste detta om mig, men jag är faktsitk ett väldigt stort fan av cykelsporten. Cykling är fruktansvärt roligt att kolla på. Lopp men många etapper med olika förutsättningar som Giro d´Italia eller Tour de France är fett roliga att se.
Och att vi iår har en svensk som cyklar bra är ju inte fel heller. Tomas Löfkvist trampar på bra, ledde ju t.om sammandraget ett tag.
Men det som är tråkigt med cykel är att det under Touren eller Girot varje år avslöjjas massa fall av doping. Det är inte trevligt. Personligen som gammal idrottare så fröstår jag inte hur man kan sänka sig så lågt att man faktistk är villig att ta till förbjudna prepparat för att höjja sin prestations förmåga. Har man ingen respekt för sporten eller? Att fuska på det sättet är beviset på den messt bristande respekt jag vet. Det är respektlöst mot sina lag/klubb/stallkamrater, det är respektlöst mot sina motståndare, det är respektlöst mot alla som lägger ner tid på resultatinriktad renhårig träning. Och det är respeklöst mot en själv. Så jag kan inte känna nåt annat än bitterhet mot dessa personer som sänker sig till den verkliga botten på idrottsvärlden genom att mata in dessa prepparat i sin kropp.
Som supporter så känns det ju även extra tråkigt när det är nån man har hejjat på som ertappas med doping. Då känner man sig lurad lite extra mkt. Lite uttnyttjad typ.
I årets upplaga av Touren (samt även i Girot) har jag hållit väldigt hårt på Riccardo Ricco. Jag tycker att han är en fantasisk cyklist. Jag har hela tiden sutte och hoppats på att han skall vara med och göra upp om slutsegern. Jag hoppades på honnom i alla etapper jag har sett. I bergsetapperna var han min klara favvo hela tiden. Visst han tävlar mot Löfkvist i ungdomsklassen men Ricco var ändå min favvo från början.
Så det känns inte kul att jag idag tryckte på text-tv och läser att Ricco har blivit ertappad för EPO-doping. Jag har hejjat på en person som utgersig för att vara en stor idrottsman, men igentligen är en liten rutten fuskare. Han har uttnyttjat förtroendet hoss alla oss som hejjat på honnom. Han har dragit oss vid näsan på det messt vidriga sätt.
Ledaren i ungdomsklassen, vinnaren av 2 etapper, nian i sammandraget. Dopad. Tungt för sporten. Väldigt tungt.
Och det är inte nog med att det kastar skugga över Riccos namn, det blir ju även automatiskt så att man börjar tänka att ifall han kan va dopad då kan även alla andra toppidrottare ha tillfört nåt prestationshöjjande i blodet. Om man plötsligt förbättrar sin tid, eller om man kommer som en överaskning till en topplacering. Det väcker misstankar.
Jag hörde även att Riccos stall, Saunier Duval-stallet, har drage tillbaka alla sina cyklister från Touren efter Riccos avslöjjande. Vilket jag förstår, de har haft många som cyklat bra iår, och när Ricco som är en av deras stjärnor var dopad så äre ju klart att man börjar undra över deras andra topp cyklister med. Så jag förstår att Saunier Duval har drage tebax alla cyklister ur staller för att deras namn inte skall smutskastas mer än det redan gjorts. Nu säger ja såklart inte att alla Saunier Duval cyklister är dopade, det jag menar är bara att vi fans och framförallt media kommer att ägna mer tid år spekulationer om doping än åt hyllningar om nån Sanuier Duval cyklist skulle vinna eller cykla bra på en etapp.
Jag tycker det är synd att Sanuier Duval har hamnat i den här situasionen att tvingas dra tebax sina cyklister. Nu kommer vi inte mer få njuta av deras fantastiska laginsatser, deras teamwork. Deras samarbete. Och framför allt så missar vi ett par ritkigt bra cyklister. Leonardo Piepoli och Juan José Cobo, otroligt roliga att se cykla. Piepoli och Cobo glänste i bergsetappen i måndas. Kom etta och tvåa, efter en stark laginsats som resuterade i att alla andra såg döda ut när stigningen började och Piepoli och Cobo kunde nöta sönder Franck Schleck på slutet. Spänning och underhållning när idrott är som bäst. Leonardo Piepoli och Juan José Cobo kommer att saknas i Touren, och allt för att en av deras stallkamrater är en liten fuskare som hellre än att lita på sin träning fyller upp sin kropp med förbjudna medel.
Fy!!! Sport skall handla om sport, inte om sprutor! Lågt, mkt lågt. Doping i alla former och innom alla idrotter borde fördömmas starkt av alla oss som utövar eller intresserar oss för idrott. Vi måste visa att vi itne kan acceptera doping. Vi måste visa vårt avståndstagande från detta fuskande. Vi måste få sporten ren igen. Det kommer alltid att ligga en mörk skugga över all form av idrott så länge vissa hellre tar till den lätta vägen och tar en spruta istället för att lita på sin egen träning.
Bless
Och att vi iår har en svensk som cyklar bra är ju inte fel heller. Tomas Löfkvist trampar på bra, ledde ju t.om sammandraget ett tag.
Men det som är tråkigt med cykel är att det under Touren eller Girot varje år avslöjjas massa fall av doping. Det är inte trevligt. Personligen som gammal idrottare så fröstår jag inte hur man kan sänka sig så lågt att man faktistk är villig att ta till förbjudna prepparat för att höjja sin prestations förmåga. Har man ingen respekt för sporten eller? Att fuska på det sättet är beviset på den messt bristande respekt jag vet. Det är respektlöst mot sina lag/klubb/stallkamrater, det är respektlöst mot sina motståndare, det är respektlöst mot alla som lägger ner tid på resultatinriktad renhårig träning. Och det är respeklöst mot en själv. Så jag kan inte känna nåt annat än bitterhet mot dessa personer som sänker sig till den verkliga botten på idrottsvärlden genom att mata in dessa prepparat i sin kropp.
Som supporter så känns det ju även extra tråkigt när det är nån man har hejjat på som ertappas med doping. Då känner man sig lurad lite extra mkt. Lite uttnyttjad typ.
I årets upplaga av Touren (samt även i Girot) har jag hållit väldigt hårt på Riccardo Ricco. Jag tycker att han är en fantasisk cyklist. Jag har hela tiden sutte och hoppats på att han skall vara med och göra upp om slutsegern. Jag hoppades på honnom i alla etapper jag har sett. I bergsetapperna var han min klara favvo hela tiden. Visst han tävlar mot Löfkvist i ungdomsklassen men Ricco var ändå min favvo från början.
Så det känns inte kul att jag idag tryckte på text-tv och läser att Ricco har blivit ertappad för EPO-doping. Jag har hejjat på en person som utgersig för att vara en stor idrottsman, men igentligen är en liten rutten fuskare. Han har uttnyttjat förtroendet hoss alla oss som hejjat på honnom. Han har dragit oss vid näsan på det messt vidriga sätt.
Ledaren i ungdomsklassen, vinnaren av 2 etapper, nian i sammandraget. Dopad. Tungt för sporten. Väldigt tungt.
Och det är inte nog med att det kastar skugga över Riccos namn, det blir ju även automatiskt så att man börjar tänka att ifall han kan va dopad då kan även alla andra toppidrottare ha tillfört nåt prestationshöjjande i blodet. Om man plötsligt förbättrar sin tid, eller om man kommer som en överaskning till en topplacering. Det väcker misstankar.
Jag hörde även att Riccos stall, Saunier Duval-stallet, har drage tillbaka alla sina cyklister från Touren efter Riccos avslöjjande. Vilket jag förstår, de har haft många som cyklat bra iår, och när Ricco som är en av deras stjärnor var dopad så äre ju klart att man börjar undra över deras andra topp cyklister med. Så jag förstår att Saunier Duval har drage tebax alla cyklister ur staller för att deras namn inte skall smutskastas mer än det redan gjorts. Nu säger ja såklart inte att alla Saunier Duval cyklister är dopade, det jag menar är bara att vi fans och framförallt media kommer att ägna mer tid år spekulationer om doping än åt hyllningar om nån Sanuier Duval cyklist skulle vinna eller cykla bra på en etapp.
Jag tycker det är synd att Sanuier Duval har hamnat i den här situasionen att tvingas dra tebax sina cyklister. Nu kommer vi inte mer få njuta av deras fantastiska laginsatser, deras teamwork. Deras samarbete. Och framför allt så missar vi ett par ritkigt bra cyklister. Leonardo Piepoli och Juan José Cobo, otroligt roliga att se cykla. Piepoli och Cobo glänste i bergsetappen i måndas. Kom etta och tvåa, efter en stark laginsats som resuterade i att alla andra såg döda ut när stigningen började och Piepoli och Cobo kunde nöta sönder Franck Schleck på slutet. Spänning och underhållning när idrott är som bäst. Leonardo Piepoli och Juan José Cobo kommer att saknas i Touren, och allt för att en av deras stallkamrater är en liten fuskare som hellre än att lita på sin träning fyller upp sin kropp med förbjudna medel.
Fy!!! Sport skall handla om sport, inte om sprutor! Lågt, mkt lågt. Doping i alla former och innom alla idrotter borde fördömmas starkt av alla oss som utövar eller intresserar oss för idrott. Vi måste visa att vi itne kan acceptera doping. Vi måste visa vårt avståndstagande från detta fuskande. Vi måste få sporten ren igen. Det kommer alltid att ligga en mörk skugga över all form av idrott så länge vissa hellre tar till den lätta vägen och tar en spruta istället för att lita på sin egen träning.
Bless
tisdag 15 juli 2008
Simning!
Har jag förstått saken rätt så drog simmarna iväg te SM idag. Då måste jag ju be att få önska mina kära fd klubbkamrater i Sundsvalls Simsällskap lycka till. Kom igen nu, simma fort =)
Saknar ju nästan tiden som aktiv simmare lite. Simningen kommer alltid att sitta i blodet på nåt sätt. En gång simmare, alltid simmare. Dock just nu skulle jag inte ens platsa i startlistan på Lilla Sälsimmet känner jag. Så det känns som att en comeback är rätt längt borta. Men men med vilja går allt.
Simning är inte en idrott, det är en livsstil. Simhallen är ett "andra hem". Shiet, skulle inte ens vilja gissa på hur många timmar som jag har spenderat i simhallar och badhus. simningen blir som livet typ. Är man inte i skolan så är man troligen i eller på väg till simhallen. Umgås man med nån på en ledig dag så är det troligen simmare. Man tänker simning, man pratar simning. Simningen blir ens sociala liv. Simningen blir det som upptar ens tankar. Bassängen är stälet där man agerar ut sin glädje när man är glad. Det är i vattnet man tar ut sin ilska när man är arg. När man är ledsen så låter man clouret blanda upp tårarna. Det är med huvudet under ytan och musklerna jobbandes för att ta en framåt som man löser alla problem man har. Undrar hur många uppsattser eller blogginlägg som haft sin tillkomst i bassängen. Finns ju inte så mkt annat man kan göra när man ligger där och nöter av meter efter meter, bara tänka typ. ja menar det är ju inte så att man kan kommunicera med nån precis.
simningen är avslappning och glädje. Simningen är allt. Så mkt mer än bara en idrott.
Ibland hatade jag den, undrade varför jag höll på med skiten. Ville bara lägga ner verksamheten typ. Men nu när jag vare utan simningen i mer eller mindre 2 år så har jag för länge sedan insett hur mkt jag saknar och älskar den. Tiden i SSS var kanske jobbig på så sätt att man inte hade mkt tid över te annat och alltid ver mer eller mindre trött eftersom man gick från träningen till träning som en tomte på julafton. MEn samtidigt var det på nåt sätt en enkel tid. Inga bekymmer likcom. Allt var redan utstakat. Man visste vad man skulle göra. Man visste vad som föräväntades. Målet var klart. Allt strävade till att på ett så snabbt sätt som möjligt klara av de där hemska 1500 meterna som var min specialdistans. Och livet var enkelt inrutat, träna och träna och träna ännu mer för att nå det målet.
Simsällskapet var som livet i miniatyr typ. Det var vänskap, broderskap, gemensamhet, falskspel, intriger, bråk, kärlek, hat, men framför allt tillhörighet.
Som medlem i Sundsvalls Simsällskap kanske man inte alltid kom överens med alla eller kanske inte ens tycktes om av alla, men man var aldrig ensam. När man stog där bakom startpallen så hade man alltid hela klubbens stöd i ryggen. Folket som i privatlivet kunde snacka skit och hellst skulle se att vi itne hade med varandra att göra skrek typ lungorna ur sig för att visa stöd och peppa till bra resultat. På tävlingar var vi alla bröder och systrar. Det var vi mot världen. Vi var Sundsvallare, vi var bäst och vi visste om det, och vi skulle visa världen att vi minsann var nåt speciellt.
Jag älskade det. Jag levde för de där stunderna. Gå inmars till mästerskap och när man gick förbi resten av klubben så dånade öronbedövande stödet ut, och man växte flera meter mentalt och visste att man var del av en stolt idrottstradition.
Simma kvallopp och alla som hoppa runt på kanten och skrek och viffta med armarna som tokar. Det var kärlek.
Detta är avskedsinlägget till min aktiva tid som simmare. Har visserligen inte varit aktiv på 2 år, men det har inte slagit mig förrän nu att jag aldrig mer kommer få uppleva de där stunderna som aktiv tävlingssimmare. Jag kommer aldrig mer känna den dövande tröttheten blanda sig med lyckan efter ett bra lopp på en tävling igen. Jag kommer aldrig mer trycka tillbaka trårarna efter en misslyckad tid på en liten skittävling igen. Aldrig mer ha långa taktiksamtal me Hasse inför ett mästerskapslopp. Aldrig mer känna stämningen inför en lagkapp. Aldrig mer bära hela lagkappslagets stolthet på ryggen inför en slutsträcka på lagkapp. Åh vad jag älskade de där sistasträckorna. Jag var självskriven som slutman i lagen jag ingick i, alla har en sträcka man trivs bäst i på lagkapper. Jag älskade att få avsluta.
Men nu är det en avklarad del i mitt liv. Jag saknar det och jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskade det. Men svunnen tid kommer aldrig tillbaka. I hjärtat är jag fortfarande simmare, men om mitt liv kommer att innehålla simning i framtiden så kommer det vara i roll på kanten, som tränare. Jag har insett det nu.
Så härmed tar jag officiellt farväl av min tid som aktiv simmare. Vi ses på kanten kära vänner.
(Ok jag vet, kanske inte större läsglädje för er läsare, men det var viktigt för mig att få skriva det...)
Bless
Saknar ju nästan tiden som aktiv simmare lite. Simningen kommer alltid att sitta i blodet på nåt sätt. En gång simmare, alltid simmare. Dock just nu skulle jag inte ens platsa i startlistan på Lilla Sälsimmet känner jag. Så det känns som att en comeback är rätt längt borta. Men men med vilja går allt.
Simning är inte en idrott, det är en livsstil. Simhallen är ett "andra hem". Shiet, skulle inte ens vilja gissa på hur många timmar som jag har spenderat i simhallar och badhus. simningen blir som livet typ. Är man inte i skolan så är man troligen i eller på väg till simhallen. Umgås man med nån på en ledig dag så är det troligen simmare. Man tänker simning, man pratar simning. Simningen blir ens sociala liv. Simningen blir det som upptar ens tankar. Bassängen är stälet där man agerar ut sin glädje när man är glad. Det är i vattnet man tar ut sin ilska när man är arg. När man är ledsen så låter man clouret blanda upp tårarna. Det är med huvudet under ytan och musklerna jobbandes för att ta en framåt som man löser alla problem man har. Undrar hur många uppsattser eller blogginlägg som haft sin tillkomst i bassängen. Finns ju inte så mkt annat man kan göra när man ligger där och nöter av meter efter meter, bara tänka typ. ja menar det är ju inte så att man kan kommunicera med nån precis.
simningen är avslappning och glädje. Simningen är allt. Så mkt mer än bara en idrott.
Ibland hatade jag den, undrade varför jag höll på med skiten. Ville bara lägga ner verksamheten typ. Men nu när jag vare utan simningen i mer eller mindre 2 år så har jag för länge sedan insett hur mkt jag saknar och älskar den. Tiden i SSS var kanske jobbig på så sätt att man inte hade mkt tid över te annat och alltid ver mer eller mindre trött eftersom man gick från träningen till träning som en tomte på julafton. MEn samtidigt var det på nåt sätt en enkel tid. Inga bekymmer likcom. Allt var redan utstakat. Man visste vad man skulle göra. Man visste vad som föräväntades. Målet var klart. Allt strävade till att på ett så snabbt sätt som möjligt klara av de där hemska 1500 meterna som var min specialdistans. Och livet var enkelt inrutat, träna och träna och träna ännu mer för att nå det målet.
Simsällskapet var som livet i miniatyr typ. Det var vänskap, broderskap, gemensamhet, falskspel, intriger, bråk, kärlek, hat, men framför allt tillhörighet.
Som medlem i Sundsvalls Simsällskap kanske man inte alltid kom överens med alla eller kanske inte ens tycktes om av alla, men man var aldrig ensam. När man stog där bakom startpallen så hade man alltid hela klubbens stöd i ryggen. Folket som i privatlivet kunde snacka skit och hellst skulle se att vi itne hade med varandra att göra skrek typ lungorna ur sig för att visa stöd och peppa till bra resultat. På tävlingar var vi alla bröder och systrar. Det var vi mot världen. Vi var Sundsvallare, vi var bäst och vi visste om det, och vi skulle visa världen att vi minsann var nåt speciellt.
Jag älskade det. Jag levde för de där stunderna. Gå inmars till mästerskap och när man gick förbi resten av klubben så dånade öronbedövande stödet ut, och man växte flera meter mentalt och visste att man var del av en stolt idrottstradition.
Simma kvallopp och alla som hoppa runt på kanten och skrek och viffta med armarna som tokar. Det var kärlek.
Detta är avskedsinlägget till min aktiva tid som simmare. Har visserligen inte varit aktiv på 2 år, men det har inte slagit mig förrän nu att jag aldrig mer kommer få uppleva de där stunderna som aktiv tävlingssimmare. Jag kommer aldrig mer känna den dövande tröttheten blanda sig med lyckan efter ett bra lopp på en tävling igen. Jag kommer aldrig mer trycka tillbaka trårarna efter en misslyckad tid på en liten skittävling igen. Aldrig mer ha långa taktiksamtal me Hasse inför ett mästerskapslopp. Aldrig mer känna stämningen inför en lagkapp. Aldrig mer bära hela lagkappslagets stolthet på ryggen inför en slutsträcka på lagkapp. Åh vad jag älskade de där sistasträckorna. Jag var självskriven som slutman i lagen jag ingick i, alla har en sträcka man trivs bäst i på lagkapper. Jag älskade att få avsluta.
Men nu är det en avklarad del i mitt liv. Jag saknar det och jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskade det. Men svunnen tid kommer aldrig tillbaka. I hjärtat är jag fortfarande simmare, men om mitt liv kommer att innehålla simning i framtiden så kommer det vara i roll på kanten, som tränare. Jag har insett det nu.
Så härmed tar jag officiellt farväl av min tid som aktiv simmare. Vi ses på kanten kära vänner.
(Ok jag vet, kanske inte större läsglädje för er läsare, men det var viktigt för mig att få skriva det...)
Bless
måndag 14 juli 2008
Snart Krakow
Nu är allt klart för Polenresan. Flyget är bekräftat och bokat, och Hostlet är bokat och depositionen lagd. Tåget ner te Nyköping har Sir Aj koll på. Så nu äre bara luta sig tebax och njta av resan. Det enda orosmolnet är väll dyget vi måste spendera i Nyköping. Vi hade ju boka tåg ner så vi skulle komma i bra tid te flyget. Sen ända Wizz om i vår bokning så nu måste vi vänta i ett dygn i Nyköping. Men ajja det får väll gå på nåt sätt tycker ja.
Ska bli kul att återse Krakow igen iaf. Myisg stad det där. Jag lobbar fortfarande starkt för att vi måste leta upp och besöka Café Philo även :P Märkte det när ja gjorde en googel sökning på mitt kära smeknamn en gång för ett tag sen. Söker man på Philo så kommer det upp massa historiska referenser till nån Philo av Alexandria samt nån hänvisning till Café Philo i Krakow. Dit vill jag gå.
Bless
Ska bli kul att återse Krakow igen iaf. Myisg stad det där. Jag lobbar fortfarande starkt för att vi måste leta upp och besöka Café Philo även :P Märkte det när ja gjorde en googel sökning på mitt kära smeknamn en gång för ett tag sen. Söker man på Philo så kommer det upp massa historiska referenser till nån Philo av Alexandria samt nån hänvisning till Café Philo i Krakow. Dit vill jag gå.
Bless
söndag 13 juli 2008
Beslutet
Beslutet är nu 99% fattat, det är lite synd men det är nog nödvändigt.
Jag är inte feg, jag flyr inte, men jag tänker inte heller kämpa i ett krig jag redan från början är dömd att förlora.
Jag anser att det finns nåt vackert i alla människor som vandrar på denna jord. Alla kanske inte passar bra ihop med mig, men alla är likaväl vackra, bra och värdiga människor. Letar man så kan man hitta guldtackor gömda i alla människors hjärtan.
En annan sak jag förespråkar är självkännedom, om man känner sig själv så kan mkt av världens mindre trevliga handlingar motverkas. Vi har ibland alldeles för lätt att leta fel hoss andra. Vi som människor tycker om att peka ut andra som dåliga. Det är lättare att måla ut sin motpart som den ensamma boven än att blicka in i sig själv och inse att problemet kanske är 2delat.
Jag känner mig själv väldigt bra tycker jag. Jag vet att jag är långt ifrån en perfeckt människa. Jag vet att jag har fel och brister. Men jag vet även att jag har många goda sidor. Jag är inte stolt över allt jag gör eller har gjort här i livet. Ibland gör jag saker jag skäms över att jag gör. Men ändock i alla lägen är min strävan att leva ett liv som är så rent och gott som möjligt.
Jag känner även mig själv på så sätt att jag vet mkt om vem jag är. Folk som inte gillar mig kan kalla mig vad de vill, det rör mig inte i ryggen eftersom jag själv redan vet om de talar sanning eller inte. Kallar de mig vid nåt öknamn baserat på sanningen, vi kan säga "Din lata djävel" då vet jag att "ja jag är rätt lat, men jag jobbar på det. tack för att du uppmärksammade mig på problemet. Jag ska jobba hårdare". Och om nån kallar mig för nåt öknamn baserat på lögn, alternativ "Djävla hora" så vet jag att "Nä det är falskt, jag har aldrig haft sex för pengar, men mår du bättre av att säga det så go ahead."
Därför kan jag ta öknamn folk vill kalla mig, eller acceptera epitet folk vill sätta på mig. Men jag förväntar mig även att folk blickar in i sig själva och iaf förösker reflektera över att de kanske inte heller är perfeckta. Men ibland när folk inte gör det utan bara bygger på sina hätskheter mot mig och försöker trycka upp sin egen ofelbara helighet i mitt ansikte så måste jag inse att det är bättre att backa iväg och låta folk vara som de är istället för att gå på offensiven och starta en lönlös debatt.
I mina ögon är det inte feghet eller att fly från problemen (även om jag säkert tror att den synpunkten kommer att pålysas av vissa parter). Utan det är realsim och självbevarelsedrift.
Så tänker jag. Det är i de tankarna Beslutet kom till, och ju mer ja skriver ner mina tankar, ju mer inser jag att Beslutet troligen är rätt.
Jag hatar inte, jag känner ingen illvilja, jag tänker inte göra livet surt för berörd part. Jag respekterar berörd part och dens åsikt. Det vore trevligt om berörd part kunde se på mig utan hat och illvilja. Enbart acceptera och konstatera att vi är för olika och kanske bör gå olika vägar härifrån. Vi inser våra olikheter och kan skiljas, kanske inte som vänner, men iaf med ömsesidig respekt. Min respekt för dig är stor, du gör bara det du tror är rätt.
Jag skulle bli glad om du kunde respektera mig som person och erkänna att Jag gör Mitt bästa och det Jag tror är rätt.
Våra personligheter stämmer bara inte överens.
Bless.
Jag är inte feg, jag flyr inte, men jag tänker inte heller kämpa i ett krig jag redan från början är dömd att förlora.
Jag anser att det finns nåt vackert i alla människor som vandrar på denna jord. Alla kanske inte passar bra ihop med mig, men alla är likaväl vackra, bra och värdiga människor. Letar man så kan man hitta guldtackor gömda i alla människors hjärtan.
En annan sak jag förespråkar är självkännedom, om man känner sig själv så kan mkt av världens mindre trevliga handlingar motverkas. Vi har ibland alldeles för lätt att leta fel hoss andra. Vi som människor tycker om att peka ut andra som dåliga. Det är lättare att måla ut sin motpart som den ensamma boven än att blicka in i sig själv och inse att problemet kanske är 2delat.
Jag känner mig själv väldigt bra tycker jag. Jag vet att jag är långt ifrån en perfeckt människa. Jag vet att jag har fel och brister. Men jag vet även att jag har många goda sidor. Jag är inte stolt över allt jag gör eller har gjort här i livet. Ibland gör jag saker jag skäms över att jag gör. Men ändock i alla lägen är min strävan att leva ett liv som är så rent och gott som möjligt.
Jag känner även mig själv på så sätt att jag vet mkt om vem jag är. Folk som inte gillar mig kan kalla mig vad de vill, det rör mig inte i ryggen eftersom jag själv redan vet om de talar sanning eller inte. Kallar de mig vid nåt öknamn baserat på sanningen, vi kan säga "Din lata djävel" då vet jag att "ja jag är rätt lat, men jag jobbar på det. tack för att du uppmärksammade mig på problemet. Jag ska jobba hårdare". Och om nån kallar mig för nåt öknamn baserat på lögn, alternativ "Djävla hora" så vet jag att "Nä det är falskt, jag har aldrig haft sex för pengar, men mår du bättre av att säga det så go ahead."
Därför kan jag ta öknamn folk vill kalla mig, eller acceptera epitet folk vill sätta på mig. Men jag förväntar mig även att folk blickar in i sig själva och iaf förösker reflektera över att de kanske inte heller är perfeckta. Men ibland när folk inte gör det utan bara bygger på sina hätskheter mot mig och försöker trycka upp sin egen ofelbara helighet i mitt ansikte så måste jag inse att det är bättre att backa iväg och låta folk vara som de är istället för att gå på offensiven och starta en lönlös debatt.
I mina ögon är det inte feghet eller att fly från problemen (även om jag säkert tror att den synpunkten kommer att pålysas av vissa parter). Utan det är realsim och självbevarelsedrift.
Så tänker jag. Det är i de tankarna Beslutet kom till, och ju mer ja skriver ner mina tankar, ju mer inser jag att Beslutet troligen är rätt.
Jag hatar inte, jag känner ingen illvilja, jag tänker inte göra livet surt för berörd part. Jag respekterar berörd part och dens åsikt. Det vore trevligt om berörd part kunde se på mig utan hat och illvilja. Enbart acceptera och konstatera att vi är för olika och kanske bör gå olika vägar härifrån. Vi inser våra olikheter och kan skiljas, kanske inte som vänner, men iaf med ömsesidig respekt. Min respekt för dig är stor, du gör bara det du tror är rätt.
Jag skulle bli glad om du kunde respektera mig som person och erkänna att Jag gör Mitt bästa och det Jag tror är rätt.
Våra personligheter stämmer bara inte överens.
Bless.
fredag 11 juli 2008
Timglas
Mina grannar har fest, massa hög musik som dundrar genom väggen. Men det västa är att jag tror att det är grannarna i huset mitt emot, och ändå dundrar det så att det låter som att de är vägg i vägg. Så nu har jag flytt in i mina hörsnäckor med Winnerbäck i musikväg. Sir Aj inspirerade mig att köra skivan Söndermarken. Spelar den rätt sällan, för låtarna är egentligen inte bland de bättre, men dock är själva skivan fylld med minnen. Alla Winnerbäcklåtar berör på nåt sätt, men just på Söndermarken så har typ varje låt en speciel innebörd. Varje låt har typ ett minne förknippat med den. Faller, Lång väg hem, Dunkla rum, De sista drömmarna, Över gränsen, Min älskling har ett hjärta av snö, Söndermarken och den låt som kanske berör mig starkast av alla låtar jag nånsin hört, Timglas. Timglas går rakt in i hjärtat, har sååååååå många minnen med den låten. Den verkar alltid dyka upp när det händer viktiga saker i mitt liv. Timglas ger mig minnen från 9an, Timglas tar mig tillbaka te sommarläger, Timglas andas kärlek, Timglas visar mig migsjälv i stunder jag inte är stolt över, Timglas öppnar bilder på folk som betytt nåt för mig. Timglas räknar ner till framtiden. Är troligen därför jag inte spelar låten så mkt, vill inte att det skall gå inflation i minnena. Timglas kommer fram då och då. Och de stunderna när jag tar fram Timglas ska vara speciella, vill inte förstöra det. Vill spara den låten i mitt hjärta och skydda den från den vardagskänsla som offta spelade låtar bär med sig.
Idag jobba ja på Käglan, var rätt soft, gick hem vid 18.30. Stog mkt i kassan idag annars.
Sen bestämmde ja att ja behövde lite ny film. Köpte mig Fawlty Towers avsnitt 1-6, samt American Pie-Naked Mile. -Naked Mile vill ja eg inte ha, den förstör American Pie serien, vilken för övrigt kan va världens bästa serie filmer. American Pie är legendarisk, American Pie2 är bland de bästa i världen, -The Wedding är inte jätte bra, men en värdig avslutning. -Band Camp är ett misslyckande, och -Naked Mile är groteskt dålig. Men seriöst, jag kan ju inte ha alla utom -Naked Mile i hyllan, så ja köpte den för att kompletera samlingen. Nu har ja alla i serien, även om ja bara kollar på 1-3.
Imorrn kommer The Axe på besök, det ska bli trevligt.
Bless
Idag jobba ja på Käglan, var rätt soft, gick hem vid 18.30. Stog mkt i kassan idag annars.
Sen bestämmde ja att ja behövde lite ny film. Köpte mig Fawlty Towers avsnitt 1-6, samt American Pie-Naked Mile. -Naked Mile vill ja eg inte ha, den förstör American Pie serien, vilken för övrigt kan va världens bästa serie filmer. American Pie är legendarisk, American Pie2 är bland de bästa i världen, -The Wedding är inte jätte bra, men en värdig avslutning. -Band Camp är ett misslyckande, och -Naked Mile är groteskt dålig. Men seriöst, jag kan ju inte ha alla utom -Naked Mile i hyllan, så ja köpte den för att kompletera samlingen. Nu har ja alla i serien, även om ja bara kollar på 1-3.
Imorrn kommer The Axe på besök, det ska bli trevligt.
Bless
torsdag 10 juli 2008
Om ledarskap och makt.
Häng med detta blir långt. Predikanten i mig har inte fått utlopp på sistone, så här kommer ett långt inlägg.
Jag var ute och torkade bord på eftermiddan idag, då funderade jag lite. Jag funderade som så att "Gu va långt ifrån ungdomsledare det känns att jobba på café. Nu på sommarn kombinerar jag 2 väldigt avlägsna jobb med varandra och hoppas att det skall fungera". Men sen fördjupade jag tankebanan lite, och då insåg jag att så icke är fallet. Jag tror att min cafétid kommer att utveckla mig som ledare ganska mkt faktsikt. För vad är en ledare tänkte jag? Och vad gör en ledare? Jag precis som troligen alla andra har efrarenhet av ledare i olika situasioner. Lärare, tränare, ungdomsledare, chefer. Nåra har vare bra andra dåliga. Men vad gör då en ledare till en bra ledare? Detta disskuterade vi en del på Etåringskurserna, samt att jag och Tiger har bollat frågan otaliga ggr. Jag anser att en ledare är en tjänare. En ledare skall tjäna de h*n leder. Målet skall vara att hjälpa gruppen att bli det bästa de kan bli innom vad det nu är. Läraren skall leda sin klass till maximala prestationer innom ämnet. Tränaren skall leda sin grupp/lag till bra resutat innom sporten. Chefen skall leda arbetaren till att vara så bra på sitt jobb som möjligt, och Ungdomsledaren skall leda sin grupp till en så meningsfull fritid som bara är möjligt.
Men som ledare anser jag inte att man skall göra detta för sin skull. Man skall göra det för gruppens skull. Tränarn skall inte maxprestera sin grupp för att själv sola i glansen av sin adepter. Den man leder skall alltid va i främsta rummet.
Jag vill att mina barn skall få ut så mkt som möjligt av att va med i mina grupper. Därför skall jag tjäna de. Jag skall som ledare läsa av de så att jag kan ge de vad de behöver. Ge de så roliga aktiviteter som möjligt, och dela deras sorger när de har sånna. Jag skall inte gå in med inställningen att "jag är ledare så gör som jag säger bara för att jag säger det". Det ger de ingenting. Om jag missbrukar min makt och sätter mig själv i främsta rummet så tjänar jag inte min grupp, då tjänar jag mig.
Det är nog lätt att fatsna i den fällan som ledare, jag har sett det hända massor av gånger. Man har makt, så man kan lätt hänfalla åt att främja sina egna intressen istället för gruppens. Finns många olika sätt att falla i den fällan. Lära ut enbart det man själv tycker är viktigt, och vinkla sanningen så att gruppen matas med ens enga åsikter. Särbehandla gruppens medlemmar, exempelvis choacha de man bedömmar ha "talang" mer än de man bedömmer inte har det. Eller helt enkelt inte bry sig om gruppens "personlighet" när man sätter aktiviteter utan bara hittar på vad som hellst eftersom man vet att gruppen måste foga sig i ens egen vilja.
Som ledare skall man enligt mig skjuta alla tankar på egen vinning åt sidan, alla tankar på sin egen makt skall man kasta. Man skall leva för gruppen. Gruppens bästa före allt annat. Man skall vara rättvis, och vidsynt och engagerad. Kort sagt man skall vara gruppens tjänare. För enbart genom att tjäna gruppen kan man leda den på bästa sätt.
På cafét tjänar vi våra kunder, vi måste se till så att det vi erbjuder de håller bra kvalitet. Vi gör iordning deras beställningar och serverar de vid deras bord. Vi är trevliga mot de även när de inte är det mot oss. Vi ser till så att de skall ha rena platser att sitta vid och gör det vi kan för att deras tid hoss oss skall vara så bra som möjligt. Gör vi inte detta så kommer de inte tillbaka och cafét skulle bli tvunget att stängas. Det är en mkt mer tydlig form av tjänande. Men jag tror att den hänger ihop starkt med det tjänande som en gruppledare skall avdvända i sin grupp. Den enda viktiga skillnaden som jag ser det är att på cefét tjänar vi våra kunder med en tydlig målsättning. Kapital. Pengar. Vinning. I gruppen skall man tjäna, men utan egenintressen.
Den dag ni ser mig inte sätta mina grupper föra mig själv. Den dag ni ser mig sluta engagera mig i mina grupper. Den dag ni ser att begäret efter pengar går före gruppen. Den dag ni ser mig sluta leva för mina grupper. Den dagen vill jag att ni alla skall tvinga mig att sluta som ungdomsledare, för då har jag tappat uppdraget. Uppdraget utförs enbart så länge jag tjänar gruppen mer än jag tjänar mig. Och den dag jag tjänar mig mer än gruppen så är jag destruktiv mot gruppen. Den dagen sår jag själv fröna till min egen undergång. Dagen då makten korrumperar mig måste ni som utomstående obervatörer påtala detta och avlägsna mig från jobbet, innan jag gör mer skada än nytta.
Leda genom att tjäna!!
(Har Du egna tankar om nåt jag skrive eller om ledarskap i allmänhet så maila de gärna till mig eller släng iväg en kommentar. Jag disskuterar gärna mina inlägg.)
Bless
Jag var ute och torkade bord på eftermiddan idag, då funderade jag lite. Jag funderade som så att "Gu va långt ifrån ungdomsledare det känns att jobba på café. Nu på sommarn kombinerar jag 2 väldigt avlägsna jobb med varandra och hoppas att det skall fungera". Men sen fördjupade jag tankebanan lite, och då insåg jag att så icke är fallet. Jag tror att min cafétid kommer att utveckla mig som ledare ganska mkt faktsikt. För vad är en ledare tänkte jag? Och vad gör en ledare? Jag precis som troligen alla andra har efrarenhet av ledare i olika situasioner. Lärare, tränare, ungdomsledare, chefer. Nåra har vare bra andra dåliga. Men vad gör då en ledare till en bra ledare? Detta disskuterade vi en del på Etåringskurserna, samt att jag och Tiger har bollat frågan otaliga ggr. Jag anser att en ledare är en tjänare. En ledare skall tjäna de h*n leder. Målet skall vara att hjälpa gruppen att bli det bästa de kan bli innom vad det nu är. Läraren skall leda sin klass till maximala prestationer innom ämnet. Tränaren skall leda sin grupp/lag till bra resutat innom sporten. Chefen skall leda arbetaren till att vara så bra på sitt jobb som möjligt, och Ungdomsledaren skall leda sin grupp till en så meningsfull fritid som bara är möjligt.
Men som ledare anser jag inte att man skall göra detta för sin skull. Man skall göra det för gruppens skull. Tränarn skall inte maxprestera sin grupp för att själv sola i glansen av sin adepter. Den man leder skall alltid va i främsta rummet.
Jag vill att mina barn skall få ut så mkt som möjligt av att va med i mina grupper. Därför skall jag tjäna de. Jag skall som ledare läsa av de så att jag kan ge de vad de behöver. Ge de så roliga aktiviteter som möjligt, och dela deras sorger när de har sånna. Jag skall inte gå in med inställningen att "jag är ledare så gör som jag säger bara för att jag säger det". Det ger de ingenting. Om jag missbrukar min makt och sätter mig själv i främsta rummet så tjänar jag inte min grupp, då tjänar jag mig.
Det är nog lätt att fatsna i den fällan som ledare, jag har sett det hända massor av gånger. Man har makt, så man kan lätt hänfalla åt att främja sina egna intressen istället för gruppens. Finns många olika sätt att falla i den fällan. Lära ut enbart det man själv tycker är viktigt, och vinkla sanningen så att gruppen matas med ens enga åsikter. Särbehandla gruppens medlemmar, exempelvis choacha de man bedömmar ha "talang" mer än de man bedömmer inte har det. Eller helt enkelt inte bry sig om gruppens "personlighet" när man sätter aktiviteter utan bara hittar på vad som hellst eftersom man vet att gruppen måste foga sig i ens egen vilja.
Som ledare skall man enligt mig skjuta alla tankar på egen vinning åt sidan, alla tankar på sin egen makt skall man kasta. Man skall leva för gruppen. Gruppens bästa före allt annat. Man skall vara rättvis, och vidsynt och engagerad. Kort sagt man skall vara gruppens tjänare. För enbart genom att tjäna gruppen kan man leda den på bästa sätt.
På cafét tjänar vi våra kunder, vi måste se till så att det vi erbjuder de håller bra kvalitet. Vi gör iordning deras beställningar och serverar de vid deras bord. Vi är trevliga mot de även när de inte är det mot oss. Vi ser till så att de skall ha rena platser att sitta vid och gör det vi kan för att deras tid hoss oss skall vara så bra som möjligt. Gör vi inte detta så kommer de inte tillbaka och cafét skulle bli tvunget att stängas. Det är en mkt mer tydlig form av tjänande. Men jag tror att den hänger ihop starkt med det tjänande som en gruppledare skall avdvända i sin grupp. Den enda viktiga skillnaden som jag ser det är att på cefét tjänar vi våra kunder med en tydlig målsättning. Kapital. Pengar. Vinning. I gruppen skall man tjäna, men utan egenintressen.
Den dag ni ser mig inte sätta mina grupper föra mig själv. Den dag ni ser mig sluta engagera mig i mina grupper. Den dag ni ser att begäret efter pengar går före gruppen. Den dag ni ser mig sluta leva för mina grupper. Den dagen vill jag att ni alla skall tvinga mig att sluta som ungdomsledare, för då har jag tappat uppdraget. Uppdraget utförs enbart så länge jag tjänar gruppen mer än jag tjänar mig. Och den dag jag tjänar mig mer än gruppen så är jag destruktiv mot gruppen. Den dagen sår jag själv fröna till min egen undergång. Dagen då makten korrumperar mig måste ni som utomstående obervatörer påtala detta och avlägsna mig från jobbet, innan jag gör mer skada än nytta.
Leda genom att tjäna!!
(Har Du egna tankar om nåt jag skrive eller om ledarskap i allmänhet så maila de gärna till mig eller släng iväg en kommentar. Jag disskuterar gärna mina inlägg.)
Bless
tisdag 8 juli 2008
...men ändå lite bitter.
Jo en till sak, som jag kan gnälla lite på med gott samvete. Mina händer stinker äckelcurry. Var lite hungrig när jag kom hem från jobbet. Men inte sugen på att laga nåt, så ja gick ner te Preem och köpte en baguette. Va sugen på en Kyckling/Sweet chili. Men saken med Preem är att de växlar. Ena dan har de Kyckling/sweet chili och andra Kyckling/curry, men båda ettiketteras kort och gott som "kyckling" så man vet typ inte vad man får förrän man smakat. Idag hade de curry. Curry är inte gott och det luktar verkligen inte gott. Men hungrig som ja var så måste ja ju äta upp den jue. Så nu luktar handen jag höll baguetten i väldigt starkt av curry. Me no like =( Jag vill inte känna currystank så fort jag rör mig. Jag vill känna lukten av mitt nya shampo, det luktar typ melon, är typ extas att tvätta håret. Men nu blockeras denna ljuva doft av den förfärliga stanken av curry. Jag måste dusha igen så ja slipper detta känner jag...
Bless
Bless
Snällare än man kan tro.
Asså shiet, jag har ju typ gått in i väggen nu jag. Var ju rätt sliigt med Gatufesten, sömnen infann sig typ vid 4 varje natt. Sen direkt tebax te jobbe i byn igen och lets face it, hur kul det än är så är man rätt körd efter 8 timmar + 30 min lunch. Så imorse kände jag att nu har jag gått in i väggen. Vilket ledde mig till att jag ville blåsa ut lite känslor, så min ursprungliga plan var att trashtalka en kändis jag hörde på radio idag, på min blogg. Men sen insåg jag att det är inte spec snällt. Jag menar, att trasha nån som inte finns tillgänglig att försvara sig är inte riktigt okej, samt att jag känner ju inte personen i fråga så det är svårt att bygga en trashtalk på enbart fördommar. Fördommar har ju en tendens att va ogrundade. Så hade jag byggt en trashtalk på det hade det vare jag själv som var en idiot, och jag framstår ogärna som en idiot om jag skall vara ärlig. Så jag skall avstå från det.
Vad jag däremot skall göra är att berätta att Crashdïet är ett fett bra band, är riktigt såld på låtarna Breaking the chainz och Falling rain. Dock inte lyssna in mig så mkt mer på de. Men det är helt klart ett projet att göra. Älskade deras konsert på GF.
Nyss kollat på Lock, stock and two smoking barrels, se den filmen, den är legendariskt bra.
Nu blire lite musik och sen läsa lite tror ja. Dock inte bestämt mig för vad än, blir en omläsning iaf känner ja, pallar inte att börja på nå nytt, blir antingen White wolf av David Gemmell, eller De Skinande än David Eddings. White wolf har jag läst 2ggr, en på svenska och en på engelska, grymmt bra bok. De Skinande är andra delen i "Sagan om Tamuli", har läst den och hela serien typ 5-6 ggr, så den kan ja slöläsa utan att behöva bry mig spec mkt...
Hare gött vänner och alla ni andra.
Bless.
Vad jag däremot skall göra är att berätta att Crashdïet är ett fett bra band, är riktigt såld på låtarna Breaking the chainz och Falling rain. Dock inte lyssna in mig så mkt mer på de. Men det är helt klart ett projet att göra. Älskade deras konsert på GF.
Nyss kollat på Lock, stock and two smoking barrels, se den filmen, den är legendariskt bra.
Nu blire lite musik och sen läsa lite tror ja. Dock inte bestämt mig för vad än, blir en omläsning iaf känner ja, pallar inte att börja på nå nytt, blir antingen White wolf av David Gemmell, eller De Skinande än David Eddings. White wolf har jag läst 2ggr, en på svenska och en på engelska, grymmt bra bok. De Skinande är andra delen i "Sagan om Tamuli", har läst den och hela serien typ 5-6 ggr, så den kan ja slöläsa utan att behöva bry mig spec mkt...
Hare gött vänner och alla ni andra.
Bless.
måndag 7 juli 2008
Sundsvalls Gatufest
Ja ni har ju missat typ hela Sundsvallsvistelsen i bolggformat pga att föräldrarnas trådlösa bestämde sig för att jag inte skulle sitta vid internet, men då kommer hela uppdaten här nu i efterhand.
Sundsvall denna avslutade vecka kan bara ha betytt en enda sak, och den saken är Gatufesten. Det enda som nånsin händer i Sundsvall. Brukar va fett kul även om artistutbudet är nästan så man vill skratta åt det. Året var inget undantag, nästan inga bra artister men fett roligt.
Jag skall nu ge er GF dag för dag.
Men tar det i 5 separata inlägg, för det är lite långt för ett enda. Så det blir 1 dag= 1 inlägg. Bara scrolla neråt så står allt om GF
Onsdag (Även känt som Gratisdan)
Funderade länge på om ja skulle ner eller inte, hade ingen att spendera tiden med så ja tänkte faktistk stanna hemma, men då smsa ja Mari och hon skulle ner visade det sig. Hon skulle se Amy Dimond, så ja hängde på. Visst Amy är inte precis mi typ av musik, men kul å träffa folk. Kolla på Amy, sen på väg te bilen (Mari och Steffi skulle hem) mötte vi Tiger och Ellen. Så ja bestämmde mig för att stanna i stan och hänga me de. Vi åkte karusell. Sen skulle de hem de med vid 11 tro ja. Men ja då mötte ja Sir Aj och hennes crew, blev häng med de te 02 då ja kom på att det inte gick nå nattbussar hem te Dalen så ja fick lite bryderi där. Men ja låna Sir Ajs cykel och cykla milen hem te Dalen, hemma vid 03. Nice dag.
Sundsvall denna avslutade vecka kan bara ha betytt en enda sak, och den saken är Gatufesten. Det enda som nånsin händer i Sundsvall. Brukar va fett kul även om artistutbudet är nästan så man vill skratta åt det. Året var inget undantag, nästan inga bra artister men fett roligt.
Jag skall nu ge er GF dag för dag.
Men tar det i 5 separata inlägg, för det är lite långt för ett enda. Så det blir 1 dag= 1 inlägg. Bara scrolla neråt så står allt om GF
Onsdag (Även känt som Gratisdan)
Funderade länge på om ja skulle ner eller inte, hade ingen att spendera tiden med så ja tänkte faktistk stanna hemma, men då smsa ja Mari och hon skulle ner visade det sig. Hon skulle se Amy Dimond, så ja hängde på. Visst Amy är inte precis mi typ av musik, men kul å träffa folk. Kolla på Amy, sen på väg te bilen (Mari och Steffi skulle hem) mötte vi Tiger och Ellen. Så ja bestämmde mig för att stanna i stan och hänga me de. Vi åkte karusell. Sen skulle de hem de med vid 11 tro ja. Men ja då mötte ja Sir Aj och hennes crew, blev häng med de te 02 då ja kom på att det inte gick nå nattbussar hem te Dalen så ja fick lite bryderi där. Men ja låna Sir Ajs cykel och cykla milen hem te Dalen, hemma vid 03. Nice dag.
Torsdag (Även känt som Festen Startar)
B stod för förfesten, tog mig ut te hennes läga på Norrliden te 20. Förfesten var med B och hennes jobbarkompsiar från Tomte. Sjukligt sköna människor, hade inte träffa en enda av de innan, men damn ja älskar dem. Förfesten va grymmt bra. Stämnigen, musiken, folket, allt. Underbart. Ner te stan vid 12. Väl inne lämnade ja de lite, måste ju köpa biljetter vet ni. Det tog sin lilla tid men så mötte ja senare upp de i O´Learys tältet. Var häng där me de samt lite andra sköningar, fick t.ex träffa Tvillingsyrrans kille för första gången. Samt hörde större delen av Millencollin conserten Sen gick vi upp te Daltoons och dansa te de stängde. Sen tappa ja bort de, men gick och köpte en langos och mötte Siri och Hampus där så ja satt och snacka me de te ja tog 03 bussen hem.
Fredag (Även känt som Vart Det Lite För Mkt Igår Kanske)
In te stan te 20 skulle kolla Vincent me Tvilling, som dock tyvärr pga vissa problem med bankomaterna inte dök upp förrän Vincent sluta spela. Men snacka me henne i typ 10 min iaf. Sen ringa B kolla var förfesten var. Vart en taxi hem te Dalen hämta lite förtäring. Sen bussen ut te Haga. Bambis mormors villa. Soft förfest. Ner te stan vid 11. Dans på O´Learys, sen upp te Stora Scen, kolla The Ark me Tvilling. Fett bra konsert. Ola är grym. Ola är typ världens bästa. Och Jepson är en legend. Eftet Ark ner tebax te O´Learys, mötte Mari och Snigel som skulle hem och eftersom allt typ stängde då så hängde ja på. Slippa betala buss vettu =) Hemma vid 02.30
Lördag (Även känt som Nu Bränner Vi Det Sista Krutet)
Min trogne vän och vaendragare B skulle inte ner. Det var synd. Hon var saknad, typ mkt. Men jag ver te 19.30 iaf. Hälsa lite på sir Aj och Johanna Hägg i Sir Ajs läga. Sen Håkan Hellström! Håkan!!!! Kanske bästa artisten på hela GF. helt sanslöst va bra killen är. Var en riktigt magisk konsert, ren lycka. Extas verkligen. HÅKAN!!!!!! stog första delen me Sir och Hägg. Andra delen med Tvilling. Sen drog Tvilling hem, och jag var ensam kvar. Så ja gick ner te Lilla Scen och kolla på Crashdiet, aldrig hört de förr men de var även de fett bra. Sen upp te stora igen. På vägen mötte ja Peachy och hennes crew hängde lite med de. Sen mötte jag tillresta Lenon och världens bästa Flippy med flickvän Lydia. Trevlig sällskap med Hellacopters i bakgrunden. Men man ska inte låsa sig, så vid 11 ner te tivolit leta på Mari, Maria, Ems och Peachy med crew. Försökte övertala Mari att åka karusell, gick inte bra. Vi drog oss iställe upp te Oscars. Där mötte ja Tvilling, så ja lämnade de andra för henne. Hon var ensam och övergiven så vi letade efter hennes vänner. Efter många om och men hittades de vid O´Learys. Då för min del tebax te tivolit. Såg Maria bli upphånglad av Steffis vän. Sen Virvelvinden me Mari och Maria. Fett sura vart vi. fick ju inge snurr öht. Sura. väldigt sura. Skrek rätt mkt. Sen eskorterade jag Tvillig te grindarna för hon skulle hem. Mötte en förvirrad blond yngling vid namn Johan där, han skulle möta ditresta från Ume Linda. Men pga inget festivalpass kom han inte in på området. Men vi sneaka till oss ett och gick in å mötte Linda. Hon var det länge sen ja träffa. Fett nice dam, underbart att se henne igen. Hon hade även backstagepass, så vi följde me hon och hennes vän in backstage. Jag såg Håkan!!!! Men det var lite trångt där, samt att backstage gör mig lite nervös. Jag är inte backstage material. Så ja leta åter upp Mari och gänget vid 02. Och vi for hem. Först skjutsa Maria med vänner ut te hennes hem. Sen Ems hem te henne. Sen te Dalen där Mari och jag Håller till. Snigel höll även till där under GF. HEnnes bror har flytta dit. GRATTIS säger ja. Från Alnö till Ljustadalen, helt klart har han bytt upp sig. Alla vill bo i Dalen =)
Söndag (Även känt som Rekreation)
Skulle hem te Byn idag. städa ur huset. Sen bråkade in Sir Ajs cykel i bilen. körde ut den te henne. Kedjan hoppa ur i bilen så det vart ett oljig göra att sätta i den igen men Philo-Händigare-Än-Man-tror fixar biffen vettu. Sen Waynes Coffe och satt och snacka lite över en Chai Latte.
Sen den 3 timmar lå¨nga färden hem te Byn. Så Nu är jag hemma igen. Bra vecka. Mkt Skönt att va i Sundsvall faktiskt.
Konserter upplevda: Amy Diamond, The Ark, Håkan Hellström, Crashdiet, Millencollin.
Konserter bitvis upplevda: Sven Ingvars, Mange Schmidt, Hellacopters, Timo, Hästpojken, E-Type.
Kan fylla på i Kändiskrysset: Mange Schmidt (stod berve mig på Ark konserten), Anna Stadling (körde förbi henne på väg hem en dag) Håkan Hellström (backstage på lördan) Magnus Ugglas kappellmästare (Hängde på O´Learys)
Sen den 3 timmar lå¨nga färden hem te Byn. Så Nu är jag hemma igen. Bra vecka. Mkt Skönt att va i Sundsvall faktiskt.
Konserter upplevda: Amy Diamond, The Ark, Håkan Hellström, Crashdiet, Millencollin.
Konserter bitvis upplevda: Sven Ingvars, Mange Schmidt, Hellacopters, Timo, Hästpojken, E-Type.
Kan fylla på i Kändiskrysset: Mange Schmidt (stod berve mig på Ark konserten), Anna Stadling (körde förbi henne på väg hem en dag) Håkan Hellström (backstage på lördan) Magnus Ugglas kappellmästare (Hängde på O´Learys)
tisdag 1 juli 2008
Back in town
Sundsvall nu, njuter av lugnt i Dalen, som faktistk är förvånansvärt lugnt. Har ju vare här en hel natt faktsitk och inte en gång hörde jag polisbilar passera i fullfart med sirener på högsta volym. Inga ungdommar ute och härja eller bilar och mopeder som gasar förbi i fullfart. Damn har Dalen blive tråkig, lugn och sansad? Va äre då för mening med att komma hem :P
Jag trippa lite ner längs vägarna på Memory Lane idag. Det tog rätt hårt faktsitk. Massa "what if" frågor grundade på vissa minnen från en viss tid kom upp. Berörde mig mer än ja trodde. Trodde jag hade stängt den dörren helt för nåra år sen. Men tydligen kan minnena av den tiden fortfarande beröra mig. Vet nog visserliden vad som triggat de nu, men jag vart frövånad över att de minnena fortfarande ligger och trycker i mitt medvetande med samma slagkraft som när de var färska. (Nej jag tänker inte gå in på vad det hadlar om, men jag kan lugna er kära läsare med att det är bra minnen iaf..)
Idag spenderade jag dagen först slöande hemma i soffan. Hatade vädret lite. Kolla lite tv, funderade på att träna någe, men haha vem tor ja att a lurar lixom? Sen ringde B så vi for ut te IKEA, jaga runt där ett tag, herre gud det är ju en labyrint där, hade glömt hur stort det är, man behöver ju karta och kompas där jue... Ajja vart lite shopping iaf.
Sen Willys i Skönsberg, handla lite mat. La falilia är ju i Skellefte i veckan så ja blir ensam i Dalen.
Sen lite häng i Bs läga. Och nu sitter ja här vid datorn, kollar på sitcoms på tv och svär över la familias värdelösa trådlösa uppkoppling som kastar ut mig en gång per 30 sek.
Men ajja skönt att återse Sundsvall och Dalen igen =)
Bless
Jag trippa lite ner längs vägarna på Memory Lane idag. Det tog rätt hårt faktsitk. Massa "what if" frågor grundade på vissa minnen från en viss tid kom upp. Berörde mig mer än ja trodde. Trodde jag hade stängt den dörren helt för nåra år sen. Men tydligen kan minnena av den tiden fortfarande beröra mig. Vet nog visserliden vad som triggat de nu, men jag vart frövånad över att de minnena fortfarande ligger och trycker i mitt medvetande med samma slagkraft som när de var färska. (Nej jag tänker inte gå in på vad det hadlar om, men jag kan lugna er kära läsare med att det är bra minnen iaf..)
Idag spenderade jag dagen först slöande hemma i soffan. Hatade vädret lite. Kolla lite tv, funderade på att träna någe, men haha vem tor ja att a lurar lixom? Sen ringde B så vi for ut te IKEA, jaga runt där ett tag, herre gud det är ju en labyrint där, hade glömt hur stort det är, man behöver ju karta och kompas där jue... Ajja vart lite shopping iaf.
Sen Willys i Skönsberg, handla lite mat. La falilia är ju i Skellefte i veckan så ja blir ensam i Dalen.
Sen lite häng i Bs läga. Och nu sitter ja här vid datorn, kollar på sitcoms på tv och svär över la familias värdelösa trådlösa uppkoppling som kastar ut mig en gång per 30 sek.
Men ajja skönt att återse Sundsvall och Dalen igen =)
Bless
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
