Nattfilosofi

Ajja, ska väll föröska printa ner nåt idag oxå, så man håller upp statistiken. Men blir nog inget viktigt idag, messt bara lite gnäll och skitsnack typ.
Rätt soft dag på Käglan idag, va lite halvtaskigt väder så det kom inte så många och förtärde vår kost.
Dock kom det en massa folk från nåt äldreboende eller nåt, mitt i fikat så hitta nåra i deras peronal våra psalmböcker så de börja spontansjunga. Körde stämmor och hela köret, fruktansvärt vackert. Det var som en röst från himmlen som plötsligt skar in i vardagens grådisiga plastsamhälle. Det lyffte min dag lite. Vart typ helt hypnotiserad ett tag där.

Sen nu på kvällen så gick ja ut och promma lite i Byn. Jag gillar att upleva saker "by night" så att säga. Det är en speciell stämning att va ute ensam i mörker. Det kanske är nåt destruktivt som ligger i mig som framkallar det men ajja det kan ja leva med. Spankulera ner te Statoil och köpte en påse chips jag inte har tänkt äta upp, men fick ju iaf en anledning att gå ut och gå.

På tisda smäller det för resan oxå. Känns välbehövligt, kunde behöva en paus känner jag. Behöver ladda batterierna lite. Känns viktigt att få lämna Sverige lite om än så bara över 5 dar. Hitta focus igen. Ska ägna mkt tid kommande vecka åt självransakan och innåtblick. Det är så mkt som strulat på sista tiden och jag har inte riktigt vare redo att möta det. Jag har inte kunnat vara den där Joel som alltid hittar tiden att sitta ner och lyssna på andra och dela deras känslor. Jag har inte kunnat jubla med de glada eller trösta de ledsna. Istället har jag fått brottas med mig själv. Fösrsöka möta demonerna innom mig själv istället.
Jag tror att mkt av detta har sin grund i att jag inte vet var jag känner att jag har mitt hem längre. Edsbyn är nice men det känns inte som "hemma", hjärtat har inte riktigt tage till sig Byn än. Sundsvall slutade vara "hemma" när jag flyttade första gången. Jag älskar Sundsvall och huset i Dalen, men jag är dock ändå bara på besök när jag är där. Och folket vet att jag bara är på besök, visst jag är en uppskattad gäst men jag är inte en i gänget längre. Jag är "utflyttad" och därför kan vi itne längre ha samma gemensakp som vi har haft.
Fjöget är heller inte längre "hemma" nu. Visst hjärtat är i Fjöget, men jag har missat så mkt i vardagslivet att "mitt" Fjugesta bara är minnen nu. Skulle jag komma tebax nu så skulle säkert det messta va annorlunda och jag skulle behöva ytterligare ett år inna det var som vanligt igen. Lillsugan är inte min längre. Inte Lekebergskyrkan heller. Mina barn/ungdommar har vuxe upp och utväcklats ytterligare ett år, och jag har missat det. Jag är stolt över er, ni är för alltid mina barn. Jag kommer aldrig sluta vara er ungdomsledare, behöver ni mig så kan ni alltid höra av er. Jag älskar er och kommer alltid göra så.
Men jag tror inte att Fjöget är mitt hem längre, bara minnen i mitt hjärta.

Och det är det jag behöver fundera på nu. Var jag har mitt hem, för bara jag vet var jag har mitt hem så kan jag börja fungera till 100% igen tror jag. Just nu känner jag att jag bara driver runt som ett löv för vinden, sliten mellan 3 platser som alla är underbara, men inget av de kan jag kalla för mitt "hem".
Därför är Krakow bra, neutral plats. I Krakow kan ja se obejltivt på detta. Mobilen kommer vara av, internettandet kommer vara på ett minimum. Där kan jag fundera på var jag har mitt "hem". Radhuset i Dalen? Lillstugan i Fjöget? Eller The Mansion i Edsbyn?

Bless