Söndag kväll.

-Senare samam söndag:
Han sitter hemma i sin lägenhet, mörkret börjar fall utanför, kylan börjar lägga sig över Byn. Sakta sakta kommer dimman krypande från ån, hade Han bemödat sig med att titta ut genom sitt fönster och se in mot dimman hade Han kanske kunnat ana rörelser inne i dimman. Rörelser som många människor som kravlade omkring där inne, med nånting som kanske, eller kanske inte kunde vara ögon som lös röda i dimman. Men Han såg inget. Han var för upptagen med att sköta sig själv inne i sin lägenhet.
Nu har dimman spridig sig över hela Byn, och den har tjocknat så att man inte längre kan se de röda prickarna som kanske eller kanske inte är ögon. Men om man lyssnar så kan höra. Ljudet av många kroppar som släpar sig över asfalten, och som ett väsande som av andedräkt. Lyssnar man riktigt noga så kan man höra ett klickande som klor mot gatans sten. Men Han hör ingenting, musiken spelar alldeles för högt i hörlurarna.
Dimman fortsätter att sprida sig in i lägenhetshusen, och ständigt med dimman, dess mystiska invånare. Nu är den inne i Hans hus, rullandes upp genom trapphuset. Hans grannar har märkt den, de försöker stänga för sina dörrar, men det går inte. In i lägenhet efter lägenhet rullar dimman, där det bor människor kan man höra paniska skrik av skräck när de möter varelserna, men sen blir det tyst. Alldeles tyst. Nu är det bara en lägenhet kvar. Hans lägenhet. Han märker fortfarande ingenting, sittandes me ryggen mot dörren som han är. Han kan känna kylan när dimman börjar sippra in under dörren, Han vänder sig äntligen om, och PANG, dörren flyger upp, och Han ser...-

Soft kväll. Kollat lite Buffy på DVD, va ett tag sen. Säsong 2, inte den bästa men den duger. Nu bara sittar jag och jäser, jag har kaffe, jag har gurkstavar, jag har champinjoner och jag har dipp. Kort sagt, rätt go kväll :P