onsdag 27 augusti 2008

Nya bloggen--> iamphilo

Och som utlovas så skall nu min nya blogg offentliggöras. Efter 9 månader och (med detta) 200 inlägg så lämnar lifeofphilo bloggvärlden.
Sanningen är den att jag tröttnade på denna blogg och jag tröttnade på blogspot, så jag valde att byta, och då kändes det lämpligt att byta blogg samtidigt som jag flyttade.

Den adress ni nu skall vända er till för att fortsätta följa mig (vilket jag hoppas att ni vill) är iamphilo.wordpress.com och just for the record, Ja jag vet att man kan urskilja vissa likheter i bloggadresserna lifeofphilo-iamphilo men det är bara så det skall vara. Offta jag skulle avstå från att ha med namnet på mitt alterego i bloggadressen lixom. Det lär ju inte hända. Så det blev iamphilo. Lägg till det på Bloggkoll eller nåt, för denna avslutas nu.

Så kom ihåg det nu, knappa in iamphilo.wordpress.com på din datorn eller klicka på den här länken --> iamphilo
Första inlägget ligger redan uppe.

LifeOfPhilo, over and out.

BLESS!!!!!!!!!!!

Back on Track

Jahapp, då är resan slut. Nu är jag hemma igen. Hemma i sundsvall altså. Skulle egentligen ha bloggat mer under dagen och låtit er få följa hur det sista rensades ut ur lägenheten. Men jag vart tvungen att plocka isär min tekniska hörna ett tag in på dygnet.
Men jag kan iaf meddela att allt gick planenligt. Lägan tämdes snabbt och smärtfritt. Han t.om med att dega igenom ett avsnitt 'Allo 'allo innan jag bar ut det sista te bilen. Sen spenderades den sista tiden innan Herr Inspektören kom med att smygkika lite i "Hej! Mitt namn var Elton Persson". Jag kan meddela att den har potential. Den kan nog faktsitk överaska mig åt det possitiva hållet. Inledningen var riktigt bra iaf. Men som sagt, ett definitivt omdömme kommer upp när den är färdigläst.
Inspektionen av lägan gick bra, Herr Inspektören hade inget att klaga på. Inspektionen var klar på knappa 20 min.
Sen snabb tripp up te Church. Fyllde i lite närvarokort för sommarn. Sen slutade jag i Byn.

Bilresan hem gick bra, men det var inte spec roligt att köra hem med en fullastad bil när det samtidigt regnade katter och hundar som man säger. Spec inte när den fullastade bilen i fråga är min bil. Den är inte byggd för långa färder med tung last. Kändes typ som att jag stod still i uppförsbackarna. Men ajja jag kom hem tryggt och säkert.

Väl hemma så firade jag och la familia med att hänge oss en årlig svensk tradition som för mig personligen är en av årets kullinariska höjdpunkter. Nämligen Surströmmingspremiären (jo vi var något sena, jag vet. Men jag hade gett la familia stänga order att inte börja utan mig, därför vart det idag och inte förra veckan). Och herre min je vad jag åt skall jag berätta. Har aldrig vare så mätt i hela mit liv tror jag. Surströmming är inte att leka med. Det är bra skit det. Få saker smakar så väl som surströmming. Dock ställer jag mig bakom den falang som hävdar att lukten är en av de vidrigaste på den jord. Men med den smaken så kan jag leva med att det stinker.

Nu inte gjort så mkt. Bara chillat.
Men ajja jag är i Sundsvall nu iaf. Philo Back om Track.

Bless

En insikt.

Citat min granne:

"Det är synd att du skall flytta, du har ju vare en så bra hyresgäst, du har knappt hörts nåt alls. Ibland har jag nästan tyckt att det har vare för tyst uppe i din lägenhet."

Och jag som har tyckt att jag har levt om jätte mkt, jag var stensäker på att alla mina grannar var döless på oljudet från min lägenhet. Har sutte uppe på nätterna med musik i lurarna och sjunge med, borde höras mkt i vår lyhörda byggnad. Så har jag vare ute och gått sent på natten och så. Så jag var säker på att mina grannar var less på mitt oväsen. Men nu var det ju tydligen så att jag vare tystare än jag trodde då. Det var väll bra.

Bless

Sista touchen

Lägger sista handen vid städningen nu. Lägenheten skall kollas av kl 14.00, när den är godkänd så går bilen mot sundsvall.
Nu ska ja ge mig på lite disk. Är visserligen inte så mkt att göra, blir nog klar på en halvtimma max, men är ju ändå skönt att ha lite tid över...

Återkommer senare under dagen med mer om hur det går och så.
Ikväll kommer nog den nya bloggen bli offentliggjord som utlovat även.

Bless

tisdag 26 augusti 2008

Den aktiva generationen.

Tänkte jag skulle ta tag i min blogg och börja skriva lite oftare, som sagt så skall en bra blogg uppdateras minst 3ggr/dag så det ska bli mitt nya mål.

Man säger ju offta nu för tiden att dagens barn/ungdommar är så lata och aldrig rör på sig utan bara sitter vid dator/tv hela dagarna. Käkar messt hämtmat och kör lite allmänt på det som kommit att kallas den "Amerikanska modellen". De som säger det har aldrig träffat mina ungdommar från Byn. Tre dagar i rad nu har vi träffats ett gäng i kyrkan och lekt "Kyrkjagis" i ca 3 timmar i sträck. Och det är skall jag be att få tala om en väldigt rörlig lek. Seriöst jag har inte sprungit så mkt i hela mitt liv tror jag. Fram och tillbaka genom kyrkan, farfyllda dueller i trånga korridorer, det är bra motion det. Kommer ha en grym träningsverk i morrn tror ja.
De vil j som inte vila heller. Om man räknar på en match i snitt tar typ 30 min (och det är 30 aktiva minuter skall jag be att få tala om). Så körde vi typ bra med 2 minuters vila mellan medan man omgruperade sig lite. Så man kan lugnt säga att vi har sprungit i typ 3h i stärck.
Så ingen som vill fara med sanning kan säga att mina barn inte är aktiva :P
Men sjukligt kul är det minsann.
Verkar som att Kyrkjagis är den nya klassikern i Byn nu. Kanske borde bjuda upp de små liven te Sundsvall nån gång så kan de få se var leken uppfanns, testa på originalet i Betlehemskyrkan =)

Ajja det var allt för denna gång. Nu ska jag fastna lite i den "Amerikanska modellen" och hänge mig åt lite "'Allo 'allo", vill återigen rekomendera den tv-serien, den är legendarisk. You-Tuba den alla säsonger finns uppe. Stor glädje när ja såg det =)

Bless

Böckernas värld

Visste ni att Martin Svensson har skrivit en bok? Altså Martin Svensson a.k.a Du-Är-Så-Yeah-Yeah-Wow-Wow-Martin, a.k.a Nina Rochelle Martin.
Det har han gjort iaf (skrivit en bok altså) Jag såg det när jag tog en tur förbi ICA idag, de hade den till salu.
Så jag köpte den :P Den heter "Hej! Mitt namn var Elton Persson". En recension kommer upp när jag har läst den. Baksidestexten skriker inte precis ut att det verkar va min typ av bok, men man kan ju alltid testa att läsa den.
Jag ska trycka igång "Du är så yeah yeah wow wow" på högsta volym i höglarna och ge mig på boken snarast jag är klart mitt nuvarande läspjoekt. Så håll ut, om nån vecka kommer det upp en recension på "Hej! Mitt namn var Elton Persson" på min blogg.

Bless

söndag 24 augusti 2008

Början & Slut.

Intressant detta med början och slut. Reflekterat över detta rätt övergripande denna dag. När jag nu skriver i denna stund så har jag nämligen slutat min tjänst i Byn. Jag hade mina sista officiella uppdrag idag, så även om jag har fortsätt anställing månaden ut (ja altså det är en vecka kvar) så har jag slutat jobba nu.
Började dagen idag med att stiga upp tidigt och med familjens hjälp bära ut mitt i flyttlådor komprimerade liv till släpet och se det fara upp mot Sundsvall (Llägan är helt tom nu, redo för flytt). Sedan kommer det intressanta. Jag begav mig upp te kyrkan för att bevista gudstjänsten, som även var en installationshögtid för vår nya pastor. Från och med denna dag har Edsbyns Missionsförsamling fått en ny pastor oc föreståndare. Nu är seth officiellt pastor i vår församling, och jag är offiellt urträdd ur min ungdomsledar tjänst. Så här kan man se på det. Seth vaknade upp imorse som "bara" Seth, och går och lägger sig ikväll som Seth Pastor och Föreståndare i Edsbyns Missionsförsamling. Jag vakande upp imorse som Joel Ungdomsledare i Edsbyns Missionsförsamling och går och lägger ikväll som "bara" Joel.
Allt som har en början har även ett slut. Precis allt. Men vissa starter och visa avslut minns man mer än andra. Detta slut i Byn kommer jag minnas länge. Detta avslut i Byn är en av de saker som har gjort ett starkt avtryck i mitt sinne. Dels kom det på så hastigt, och dels så är det så starka känslor förknippade med avskedet från mina "barn". Jag vill verkligen inte lämna dem. Jag älskar dem. HItisl i bloggen har jag messt öst lov och pris över mina Fjögetbarn, men mina gruppdeltagare härifrån Byn ligger mig mint lika varmt om hjärtat.
Jag hade sista gruppen idag. Att säga "Hej då" till de när gruppen var slut var bland det svåraste jag har gjort i mitt liv. Att ha de i kyrkan idag, leka med de, se när de busar och härjar som ungdommar i deras ålder ska, fika med de, och bara sitta och prata med de. Det var total lycka för mig. Kunde nån ha tryckt på en magisk knapp så att den kvällen aldrig skulle ha tage slut så hade det vare det bästa som kunde ha hänt mig.
Jag ångrar inte mitt beslut att avgå, jag tror fortf att det var det bästa beslutet för alla parter, men att ta avsked av mina ungdommar det var verkligen inte lätt.

Jag vill avlsuta detta med att säga till mina ungdommar i Byn att ni betyder så sjukligt mkt för mig. Att ha fått förmånen att vara eran ledare har varit underbart, att ha fått följa er under de senaste månaderna är större än ord kan beskriva. Ni har för alltid en plats i mitt hjärta, för alltid kommer tiden som eran ungdomsledare att vara ett av de vackraste minnena för mig. Ni har givit mig så mkt glädje och ni har berört mig så djupt. Jag är bara så otroligt tacksam för att ha fått lära känna er. Ni är så bäst att det finns inte.
Fortsätt vara de ni är, var stolta över de ni är och det ni gör. Ni förtjänar allt det bästa livet kan ge er. Vet att när ni är glada och allt går bra för er så finns det alltid en människa på denna jord som gläds med er och är stolt över er. Alltid när ni är ledsna och världen ter sig mörk och dyster så finns en männsika som gråter med er, en axel som ni alltid kan luta er mot och ett par öron som alltid vill lyssna när ni delar med er av era känslor. Det finns alltid en person som älskar er djupt.
Som jag sagt så många gånger förut, då till mina barn från Fjöget, vill jag säga till er med. En gång Ungdomsledare, alltid Ungdomsledare. Var ni än är och vad ni än gör, var jag än är och vad jag än gör så kan ni altid se på mig som er ungdomsledare som bryr sig om er och vill er allt gott.
Alltid

Nu blir det för känslosamt för mig att fortsätta detta, jag måste sluta nu, annars blir det för mkt känslor för mig. Tårar på tangentbordet är inte bra har jag hört. Så inlägget slutar här.
Tack för ordet.

Bless